Aftonbladet – 26 juli 1841, sida 3

sikfest i Hamburg, grundades år 1839, dåjdessjförsta sammankomst ägde ram i Löbeck; den andra sammankomsten var förlidet årj i Schwerin. Den 5 dennes begynte denna tredjej fest, som fullkomligen fördunklat de föregående, och fortsattes följande dagar till och med den 8, under omvexling af lustfarter, måltider, dans och fyrverkerier, mellaa koncerterna och repititionerna. En kommittå af tjugusju personer hade bildat sig för ledningen af det hela. Denna mottog och välkomnade defrämmande artisterna dagen innan musikfesten börjades, och på det man ömsesidigt skulle få lära känna hvarandra, öppnades festen med en af kommitteen arrangerad dejeuser dinatoire Lördagen den 3 kl. 49. Denna bivistades af mellan 7 och 800 personer uti en för tillfället uppförd festivitets-sal, som kunde rymma omkring 4000 personer. På midten af salongen, vid högra sidan, var en talaretribun uppförd. Platserna vid border voro numererade, och hvar och en undfick vid inträdet, utan afseende till persenen, en numererad biljett, som utvisade dess plats. Sedan man helsat hvarandra gafs med en klocka teeken till platsernas intagande; derpå utfördes, under Hr .Schäffers anförande, en serskild, af honom för tillfället komponerad, helsningssång till de främmande konstnärerna. Efter måltiden, som varade ungefär halfannan timma, höll presidenten i den ofvannämnde kommitten, senatorn Dammert, ett tal till främlingarne, hvaruti han tackade dem för deras beredvilliga medverkan. Klockan 4 hölls dem första repetition i kyrkan till den stora andliga koncerten, under Dr Schneiders anföramde. Körerna dervid gingo med lofvärd säkerhet, hvilket deremot icke alldeles varit fallet med solosakerna och deras äckompagnemang; trenne timmar varade repetitionen och kl. 9 samlades man åter i festevitetasalen till supern, som bivistades af öfver 4000 personer. Man började redan visa sig närmare bekanta med hvarannan. Under taffeln föredrogos af em serskild kör, eller såsom den kallades sångtaffeln, under Schäffers anförande, åtskilliga musikstycken, Klockan 44 slutade supern. Allt tillgick utan ringaste oordning eller störande tilldragelse. Fö!jande dagen, som var Söndag, efter middagens intagande, var en lustfart arrangerad på Elben, Klockan på slaget 4 slöts dinern och utanför festivitetssalen väntade en lång rad omnibusar, chäser, vagnar och drotschkor, som förde gästerna till hamnen. En ofantlig folkmassa böljade ned åt samma håll. för att åse utfarten. En sångkör, företrädd af fanbärare, öppnade tåget: trenne ångfartyg, smyckade med kransar och fanor med alla nationers vapen, voro beredda för lustfarten. Det enå färtyget, Engelska kuriren, förde hornisternas korps; det andra, Elben, Dr Schäffers sångkör, och det tredje, Patrioten, garnisonens fältmusik. Från en mängd ångfartyg och andra fartyg saluterades under förbifarten. Aldrig hafva väl Hamburgs och Altona stränder, ifrån Grasbrook till den 2:ne mil aflägsna fiskarbyn Blankenese varit uppfyllda af så många åskådare, som under hurrarop helsade de i gravitetisk långsamhet framskridande fartygen. (De gingo endast med hall machin.) Hela vägen upp emot strömmen saluterades ångfartygen af batterier på land. Midtför byn Blankenese ankrade fartygen och passagerarne stege i land och togo i ögonsigte den herrliga panorama, som här utbreder sig. Hela vägen till denna by var uppfylld af folk. Man kan antaga, att minst 70 till 80,000menniskor voro i rörelse för denna utfart. Vid afresan hade ännu fem andra ångfartyg tillkommit utom en mängd slupar och båtar, som omgåfve fartygen. Följande dagen, den 35, uppfördes Händels storartade komposition Messias i Michaelis kyrka, som var öfverfull af åhörare. Sjelfva beskrifningen öfver denna konsert upptager mera utrymme, än den vi bär ofvanföre lemnat öfver de begge föregående dagarna, och vi vilja icke trötta med ett upprepande af hvad hvar och en musikidkare, som känner detta odödliga arbete, redan vet. Solopartierne utfördes af af Madame Schröder-Devrient, fröken Schultze, Madame Möller, Hrr Schäffer och Fischer. Exekutionen i sin helhet var värdig den store mästaren. Hundrade år voro nu förflutna, sedan detta mästerverk för första gången uppfördes. Efter konserter var stor middag och på aftonen ett briljant fyrverkeri i Hr Maurices etablissement, Tivoli. Tisdagen d. 6 var repetition till den andra andliga konserten. På entrebiljetterne hade hittills tiden mycket riktigt varit utsatt till konserternes eller repetitionernes början. Nu inträffade att programmet för dagen innehöll, att repetitionen skulle börjas kl. 4, men på biljetterne stod !, 4. Åhörarne, till ett icke ringa antal, hade betalt sina biljetter med 2 mark och rättat sig efter den på biljetterne utsatta tiden, men fingo vänta en halftimma; repetitionen gick icke heller bra, arförarem fästade sig för mycket vid specialiteter i kyrkan, i stället för att anställa kammarrepetitioner, och tiden utdrogs till kl. 6 i stället för !, 5, såsom högst var bestämdt. De många omqvädena och rättelserna väckte hörbart skratt hos allmänheten och en del aflägsnade sig efter 1:sta afdelningen, af missnöje. Efter middagens intagande skulle en utfart ske på Alstern. Men vädret, som dittills varit ganska vackert, blef nu regnigt och hindrade således detta nöje. I det stället började man bortstöka stolar och bord i matsalen och uppspela till dang, hvilket mottogs med mycket bifall. Den andra s. k. verldsliga koncertenjutfördes under Kapellmästaren Krebs ledning den 7:de. Här i synnerhet fingo herrar instrumentalister under