lingen svarade, ätt hon icke der varit skattskrif ven, troligen emedan den förnäma familjen låti skattskrifva henne vid någon af sina egendomar som lågo i fem serskilda län. Bref afgingo til alla länen; upplysningar inhemtades och slutliger befanns, att hon sist varit skattskrifven i Ljung: heda församling; men församlingen nekade at upptaga henne. Så fortgick kifvet beständigt oci ingen ville upptaga den stackars gumman. Hor tiggde sig fram från ställe till ställe; öfverallt ble hon tillbakastött, men ingen vågade taga henn i sin tjenst, emedan församlingen lade sig dere mot, af fruktan att nödgas intaga henne i sit fattigvård, då hon blef sjuk och otjenstbar. I en usel koja vid landsvägen mellan Måss berga och Trähults gästgifvaregårdar, såg mar sent på hösten en gumma sängliggande; hon hade kommit dagen förut ganska sjuk dit, och då hor omöjligen kunde föras längre, måste det fattig: kolarfolket, som bebodde kojan, mottaga henne Aftonen var mörk och kall, och ingen utom bar nen var hemma. Den främmande gumman so j en stilla slummer, blott då och då afbruter al några rosslingar. Hastigt vaknade hon och sade: Kom hit barn! och barnen kommo Tänd upp litet eld, bad hon, jag fryser; och barnen tände med mycket besvär opp en brasa Då såg man tydligt den gamlas ansigte: det sken såsom förklaradt;: men.hon var lyeklig, och sade: Flygtig har jag Varit på jorden, men himlen upplåter snart sina portar och Han som sade: Sannerligen säger jag eder, det I gjort en af dessc små, det hafven J också gjort migs, skall upptaga den förskjutna i sitt sköte; men han sade