Aftonbladet – 26 juli 1841, sida 1

Mannen är åldrig, men vid hans knä leka dock två små barn och en gammal gumma sysslar vid spiseln med en kokande potatisgryta. Mannen har just nu hemkommit från arbetet; ty hela staden begagnar elösdrifvarens, duglighet; men skaltskrifven kan han icke blifva; ty då kunde hans små barn falla fattiginrättningen till last då fadren dör. Vi hafva nemligen en fattiginrättning här i staden, der de privilegierade liggarne äre intagna, d. v. s. för närvarande 3 stycken, 4:0 en gumma som uttjenat sin friska ålder hos prosten, 2:o borgmästarens undantagsgumma, som bemälte embetsman köpt sig fri och skaffat in i fattiginrättningen; 3:0 en gammal fru som gaf spisning under borgmästarens ungkarlstid; 4:o en gammal afsigkommen handlande, kusin eller något slägt till Smoerska familjen och 35:o en fiskare, som ännu fiskar på långref och offrar fisken åt sina penater, d. v. s. åt fattigdirektionen. Emedan icke flera äro intagna på inrättningen ty rum felas, men staden har flere tiggare, erhålla desse en skärf ur fattigkassan och dessutom en polett, som ger dem rättighet att tigga; ni finner, mitt herrskap, att man med ,vederbörligt tillstånd kan få tigga; men att man utan vederbörligt tillstånd ej får arbeta. I förundren er. Det är dockingenting att förundra sig öfver; i en så väl ordnad stat som vår böra höga vederbörande gifva tillstånd till allt, i annat fall går det hela åt fanders. Huru skulle det gå an, t. ex. om en gumma bakade och sålde en limpa utan fillstånd? om en annan lappade skor eller lagade ett par remnade permissioner utan tillstånd? all ordning och säkerhet för laglig närings vore förbi och sta