— En litterär jurnal i Tyskland anmäler blan sina revyer af utkomne bokhandelsartiklar en öfver sättning från Svenska språket af den redan för någ ra år sedan härstädes utkomna roman: Den sist af:onen på Östanborg, som på Tyska kallas: De letzte Abend auf der Ostburg, och omtalas me mycket beröm, såsom en af de bästa produkter denna väg af Svenska författare. Afven är M:ll Brehmers Strid och frid här nyligen öfversatt. — VERITABLA HAVANNAHS! En dag i denn: månad inställdes för en af poliskamrarna i Londoi en man, vid namn Charles Nash, på misstanka at hafva stulit ett antal eigarrer, som han hade ståt och skrikit ut till salu, vid S:t Pauls kyrkogård till serdeles billigt pris, med utropet: veritabla Ha vannah, för tolf skilling dussinet, mina herrar! Di han skulle förböras, försäkrade han imedlertid, at cigarrerna voro hans egna, att benämningen Havan nah var blott en puff, och att de tvertom vor gjorda af äkta inhemska, helsosamma brittiska ör ter, hvarföre han hoppades domstolen skulle ans deras tillverkning och försäljning för en patriotis!l handling. De voro nämligen gjorda af rhabarber blad; och då roten vore så renande, så måste också efter hans förmenande, bladen vara excellenta. Ci garrerna bemtades nu upp och funnos. till sitt yttr utseende, fullkomligt likna de äkta; men några sak nade all lukt, andra tycktes hafva blifvit deppade en rhabarbersolution och andra åter hade en aro. matisk lukt, som mannen sade, att de hade fått ge nom begagnande af quassia och ingefära, för att få röken riktigt fin och ljuflige. På alla dessa gode skäl blef han ock frikänd. — Annars skola karborr: blad äfven gifva rätt goda, inhemska cigarrer, både starka och bäska. — Uti Paris, högskolan för bedrägerier, så väl som för ållt annat, kom för icke länge sedar en ung man gående, i sällskap med sin tant, ho: hvilken han var på besök. På gatan mötte den