Aftonbladet – 24 juli 1841, sida 2

Reis Effendi hade aflåtit en not till Lord Ponsonby, hvari utlofvades, att de kristne invånarne i Bulgarien skulle erhålla pålitliga och säkra garantier emot de Turkiske pascharnes grymhet och förtryck. Konung Otto i Grekland hade nu formerat sin minister, som blifvit sammansatt på följande sätt: Conduriottis, konseljpresident, utan något serskildt departement; Christides, inrikesminister; Metaxa, för allmänna undervisningen; Risos, utrikesminister; Hess, krigsminister, och Tissamenos, direktör för finanserna, utan titel af minister. Detta kabinett hade blifvit sammansatt sedan Konung Otto vägrat gå in på Maurokardatos förslag om några konstitutionella garantier åt folket, oeh lärer sålunda kunna anses såsom ett foster af kamarillan. FÖRENTA STATERNA. Tidningarna härifrån gå till den 4 dennes. I Representanternas hus hade Hr Floyd från NewYork föreslagit, att Presidenten skulle anmodas underrätta Kongressen, huruvida någon officer eller Förenta Staternas generaladvokat varit skickad till staten NewYork i något ärende, som hade sammanhang med MLeods arrest, samt om exekutiva makten skriftligen eller på annat sätt låtit Engelska regeringen förstå, att MLeod skulle blifva befriad eller utlefvererad. Efter en kort debatt, hvarunder yrkades att saken skulle förfalla, beslöt huset, med 105 röster emot 34, att förslaget skulle tagas under ompröfning. Det är lätt att förutse, att i fall Kongressen direkte ingriper i denna sak, och fattar något beslut till klander af hvad som å regeringens sida blifvit gjordt för att ställa den till rätta, så uppkomma derigenom nya svårigheter att bringa denna obehagliga tvistefråga till slut. Hr Floyds motion tyckes mera hafva sitt ursprung i den inom staten NewYork rådande åsigten, att betrakta MLeods frigifvande såsom en ambitionssak, hvarigenom sta tens heder och sjelfständighet skulle komprometteras, än i någon sann statsmanna-vy, som opartiskt och lugnt gjort sig reda för sakens ställning, och öfvervägt följderna af en brytning emellan Förenta Staterna och England. Finansministern Ewings plan för upprättande af en nationalbank hade nu förevarit i komitte. Hr Clay var ordförande i denna komitt, och hade inkommit till Kongressen med betänkande i ämnet. Detta tillstyrkte, att en statsbank, med så ringa tidsutdrägt som möjligt, borde inrättas. Den föreslogs att få sitt säte i Washington, med filialbanker i staterna: Bankens kapital skulle blifva 30 millioner dollars, men Kongressen skulle kunna öka det till 30, i fall den ansåg det nyttigt. Sjelfva hufvudbanken i Washington finge icke gifva lån åt enskilda, endast åt regeringen, då densamma genom uttrycklig lag vore autoriserad att göra något lån. Aktieägarne skulle icke erhålla stör-e utdelning än 7 procent om året; hvad som af bankens inkomster öfversköt denna summa, skulle tillfalla skattkammaren. Inga lån finge omsättas. En mängd stadganden till förekommande af sådane missbruk vid för valtningen, som skett med den förra Förenta Staternas bank, innefattas dessutom i förslaget. Bankens styrelse skulle uppdragas åt 9 direktörer. För att anskaffa de inkomster, som erfordras för betäckande af deficit i finanserna, är fråga om ati lägga 20 eller 45 procents tull på sådana artiklar hvilka i nu gällande tariff äro undantagna från tullbeskattning. Imedlertid, då statens behof kräfva at 40 å 42 millioner genast måtte kunna disponeras a! finansministern för de löpande behofven, så skulle denna summa upptagas antingen genom lån, eller genom utgifvande af skattkammarobligationer. Den aflidne presidenten Harrisons qvarlefvor hade, i närvaro af deputationer från Kongressens båda kamrar, blifvit upptagna ur grafven der de blifvit nedsatta, hvarefter de, under militäreskort, affördes till den aflidnes fordna hem, North Bend.