Aftonbladet – 24 juli 1841, sida 1

ww kr OMM Mycket folk gingo här . förbi. En ung.sjöman kom gående. Åh, sade han, det var bra, här kan man få sig en kopp kaffe. Mamma lilla, kan jag få en kopp, sade han vänligt, lade sin halmhatt på grafven och torkade den heta pannan. Gerna, herr sjöman, svarade jag, och slog i en kopp kaffe och bjöd honom. Hän drack, och frågade: Hvad :är jag skyldig? — Inte, kära herr sjöman, sade jag, ni gör mig ock barnen en heder, om ni ....— Pruta inte, kära madam, sade ynglingen, lade ett åttastyfversstycke i thekoppen och skyndade derfrån, utåt Hornsgatan. Jag blef häraf helt förvirrad, då i detsamma en barnflicka, som följdes af ett par barn, begärde att få köpa en kopp kaffe åt dem hvardera. Jag slog i åt dem, och vid fråga om betalningen, tog jag tre styfver koppen — ett lagom pris den tiden. Allt mer och mer folk kom, : och jag tömde min kaffepanna, utan att ha smakat en enda droppa. Ifrån den dagen har jag också aldrig haft någon lust att dricka kaffe, ehuru jag slagit i det för hundra, ja tusen menniskor. Ty ni har välredan gissat, att jag ifrån den dagen alltid sålde kaffe på Mari kyrkogård, alla dagar föroch eftermiddagen. Jag har alltid hållit propra koppar och god grädda till kaffet, hvilket också inte varit så svårt de sista tjugu åren, sen jag fick egen sård och ke. Dotter min, Lisa, gifte jag bort med en hökare på norr. Det var en vacker flicka, nen hon sörjde så omåttligt när hennes man dog, itt det drog henne i grafven. Gossen Johan, van ville ändteligen bli prest, och efter han hale hvad man kallar ett läshufvud, och jag kunle bjelpan med några styfver, att resa till Upsala