som ständigt mera hotande uppreser sig. Detta ändamål har det imedlertid icke uppnått ech ännu allt framgent utfalla skildringarna af Sveriges tillstånd från den ständigt tillväxande oppositioneus sida i hög grad afvikande från den smickrande bild, som Konungens tal bemödat sig att framställa. Utan att bestrida de deri anförda facta, påstår man likväl att välståndet betydligen sjunkit hos en stor del af folket. På riksdagen år 4840 gjordes en liflig teckning af den i Dalarna och Wermland herskande nöden såsom en skärande kontrast mot välståndet i det nästgränsande Norige. Aktenrskapens minskning synes äfven antyda, att medlen till en familjs underhåll hos många aftagit; äfvenledes har brottens antal tillväxt. Dessa omständigheter neka icke heller det beståendes anhängare; men under det oppositionen för det mesta kastade skulden på regeringen, förklarade det bestående partiets koryf, Hr von Hartmansdorff, vatt det var tryckfrihetens och bränvinets missbruk, som gjort många Svenskar till tiggare och förbrytare,. Deremot har erinrats, att i Lappland, dit tryckfriheten minst sträckt sina missbruk, var dryckenskapen aldra störst, så att bränvinets införsel helt och hållet förbjöds under det att i andra delar af Sverige nykterhetsföreningarna gjort framsteg och haft flera bränvinsbränneriers inställande till följd. Till dryckenskapens förminskning har en af oppositionens ledamöter inom Bondeståndet föreslagit en högre beskattning på bränvinet, och just detta förslag, som stod i strid med landtmannens intressen, har af det korservativa partiet begagnats, för att söka bringa motionären i oenighet med sina ståndsbröder. Om oppositionen vidare medgifver finansernas blomstrande tillstånd, så påstår hon likväl med rätta, att deri ensamt låg intet bevis för ett tilltagande välstånd. Äfven kan. ej bestridas, att skattebördorna, i förhållande till nationalinkomsterna, ännu synas högst betungande; skatternas minskning sedan år 48140 kan så mycket mindre tagas i betraktande, helst då en fortfarande fredsperiod ej kunde jemföras med en tid af krig och inbördes misshälligheter samt statsutgifterna för öfrigt ökats med hvarje riksdag. 1 den budget, som vid sista riksdagens början öfverlemnades till Ständerna, öppnades väl en utsigt till skatternas minskning med 7350,000 Rdr Bko, men utan någon förändring af Riksgäldskontorets öfverskotters disponibilitet. Som dertill utgifterna skulle ökas med omkring en half million Riksdaler, så trodde sig oppositionens anförare inom Bondeståndet, Hans Jansson, deri se en motsägelse till löftena i throntalet. Det var i synnerhet härpå, som han grundade det hittills ovanliga förslaget till en svarsadress, som, ehuru förkastad af de öfriga Stånden, antogs af Bondeståndet, men tillbakavistes af Konungen. Icke mindre hör man lifliga klagomål öfver åtskilliga utskyldstitlars ojemna fördelning. Till följe häraf har man hos Ridderskapet och Adeln föreslagit skyddsafgiftens, och i Bondeståndet, mantalspenningarnas afskaffande. Likaledes är man på intet sätt nöjd med den nationella och mycket berömda, men i alla fall ganska kostsamma och betungande, militärförfattningen. Om också Ständerna år 4834 icke hade något att invända mot alt officerarnes aflöning förhöjdes, emedan den utgick i pappersmynt, hvilket ansenligt fallit i kurs, att militärakorderna åtminstone till en del afskaffades och att armeens-Pensionskassa försågs med större tillgångar, så ha likväl inom Borgareoch BondeStånden talrika röster höjt sig för en minskning af den stående hären och de s. k. indelta regementerna, under det man visade sig benägen för en utvidgning af bevärings-systemet och skärgårdsflottans förstärkning. Om slutligen i Sverige, hvarest bland tusen innevånare knapt finnes en som ej kan åtminstone läsa och till en stor del äfven skrifva, folkundervisningen betydligt utvidgat sig, så står likväl den högre undervisningen vid Akademierna i en så mycket skarpare kontrast deremot. De båda Universiteterna ha förblifvit inskränkta till nästan samma tillgångar, som de sedan två århundraden ägt såsom enskild egendom, och sålunda har äfven vetenskapernas tillväxt i allmänhet endast varit Itorftig oaktadt den långvariga freden och den fria pressens 30 åriga yrkande på reformer. IMed undantag af militärer, andelige, läkare och skollärare, erhålla de fleste öfrige embetsmän, jurister och kameralister ingen tillräcklig bildning för sina yrken. Endast enskildta delar af ISvenska rättsläran, kyrkooch finans-lagfarenheten hafva hittils blifvit vetenskapligt bearbetade, -loch blott till följe af Ständernas förnyade utItryckliga begäran, har regeringen låtit förmå Lr 2 Fm PM oo I sasnaec cAudaorando sl