LANDSORTS-NYHETER. Götheborg d. 47 Juli. I en å Westgöthasidai vid Lilla Edet belägem utomordentligt stor sågspåns hög har genom sjelfantändning uppkommit eld, son hotar att blifva farlig för de i närheten af densam ma liggande vattenverken. Redan för öfver 44 da gar sedan gick ett rykte, att nyssbemälde sågspåns hög befanns i brand; men som det kort derefter be rättades; att elden blifvit släckt, fästades föga upp märksamhet vid denna tilldragelse. I Thorsdags brö dock elden ut med en styrka, som erfordrade kraf tiga och verksamma släckningsåtgärder; hvadan Stif. taren af Götheborgs frivilliga Brandkorps, Hr Rossing å Phenix-kompagniets vägnar genast begaf sig til eldstället, för att vidtaga de mått och steg, som har kunde finna vara af nöden. I går afgingo äfven di 9:ne af frivilliga Brandkorpsens sprutor, jemte en a stadens stora anbringare. Eldställets läge invid hu: gör faran ganska stor; hvarföre äfven flere personei redan i Thorsdags ur dem utflyttade sina lösören Att sågspånshögar sjelfve antändt sig och vållat svåra olyckor, har man redan förut haft exempel på, såsom år 4795 i närheten af Köpenhamn, der en dylik händelse inträffade, som hade till följd, att flere hundrade hus blefvo ett rof för lågorna. Arfven på Lilla Edet skall en gång, för längre tid sedan, en dylik olyckshändelse hafva tilldragit sig. (Phonix.) — Götheborgs Handelsoch Sjöfarts-tidning tillägger till denna notis, att man lyckats få reda på den del af högen, hvarest elden har sitt ursprung, eller rättare der elden funnit näring, nemligen i en af timmer uppförd så kallad källare, hvilken sistnämnde, tid efter annan, lärer blifvit påfylld med spån, i samma mån, som utrymme för spånens uppläggande saknats. — Mariestads Veckoblad meddelar följande episod, som inträffade vid nykterhetsmötet i Skara: aUnder det att Prosten Wieselgren i korthet genomgick bränvinslagstiftningens historik, inkom en full gesäll i salen, trängde sig fram mot katedern och började tala högt mot W., med anförande, att det vore både hårdt och orätt, att vilja hindra afolk att supa. Man sökte genast att skaffa ut mannen, men W. afstyrkte detta, för att få samtala med honom och säga honom några ord, idem han möjligen kunde fatta. Men här voro alla föreställningar förgäfves, oaktadt de framburos med det medlidande och den mildhet, med hvilka den kristliga kärleken fördrager allt och förtörnas aldrig. Den öfverlastade utfor i detta språk, som alltid förråder. hvars andas barn han är, och som gjorde, at: war nödgades af