kammaren, Udden, föra talan i afseende på hvac vid undersökningarne i balansmålet emot honom förekommit uti utöfningen af hans kammarskrifvaretjenst, låter ock Kongl. Kammarrätten dervid förblifva. Hvad sedan angår Bokhållaren Behmer, som med ingången af år 4837 efter förordnande emottagit kontrollörsbefattningen vid Inkommande Sjötullskammaren, och emot hvilken Advokatfiskalsembetet anmärkt, att den för nyss sagde år å tulluppbördsmedlen uppstådda balans kunnat förekommas, i fal! Behmer icke underlåtit att göra anmälan om den oriktighet, som egt rum uti de efter 1837 års ingång afgifae rapporter öfver 4836 års resterande uppbörd, i det dessa rapporter icke upptagit resterne till deras rätta och fulla belopp, samt på sådan grund påstått, att Behmer borde berörde balans för år 4837 betala; så emedan af Advokatfiskalsembetet medgifvet är, att med nyssnämnde år, då Behmer inträdde uti kontrollörsbefattningen inom Inkommande Sjötullskammaren, vecko-uppgifterne äro vordne författade i enlighet med verkliga förhållandet, och att ingen erinran emot Behmer kunde göras om medverkan till den balans, Finer under Behmers tjenstetid må hafva å uppbördsmedlen sig åsamkat, och den omständighet, att uppbördsresterne, eller balansen från år 1836 icke blifvit till riktigt belopp uppgifoa i 1837 års veckorapporter, varit, såsom Behmer uppgifvit, beroende derpå, att Lennman, sem desse rapporter ensam underskrifvit, icke gifvit Behmer del af desamma, hvarigenom denne sednare, som i följd af iråkad sjukdom ej kunnat qvarstanna i utöfningen af kontrollörsbefattningen längre än till d. 6 Februari 4837, icke varit i tillfälle att på denna korta tid uti rapporterne, som hade afseende på en tid då ban icke tjenstgjort såsom kontrollör, skaffa den rättelse, som vid en närmare granskning af förhållandet kunnat vara påkallad; ty och då Behmer icke lagligen kan fällas till betalningsansvar för yppad brist i en uppbörd, i anseende till hvilken ban oklandradt utöfvat föreskrifna kontroller, pröfvar Kongl. Kammarrätten rättvist, Behmer från allt ansvar i detta mål befria. Beträffande derefter Advokatfiskals Embetets påstående emot Controllören i Uppbördskontoret Middendorff, för underlåten tjenstepligt vid utöfningen af kontrollörsbefattningen, så emedan hvad den till år 4837 hänförde brist i Uppbördskassan angår, upplyst och medgifvet är, att veckorapporterne från inkommande Tullkammaren för detta år innefattat all förut influten uppbörd, samt erinran emot det sätt hvarpå Middendorff för denna tid fullgjort sin kontrollpligt, icke är gjord; Ty pröfvar Kongl. Kammar-Rätten skäligt honom ifrån AdvokatfiskalsEmbetets påstående i anseende till 4837 års uppbördsbrist förekalla. Deremot och som, i afseende på 1836 års balans i uppbördskassan, Middendorff till Kongl. General Tullstyrelsens undersökningsprotokoll den 20 April 1837 yttrat, att han af missförstånd förbisett stadganrdet uti 2 . af den för Tullförvaltaren och Kontrollören vid Tullverkets uppbördskontor i Stockholm den 438 Junii 1825 utfärdade instruction och till den af Kongl. Maj:t för Finårska balancemålets handläggning serskildt förordnade General Tullstyrelses enahanda Protokoll den 22 September 1837 ett yttrande med lika syftning meddelat, samt genom 2:dra momentet uti ofvan åberopade . af instructionen för Uppbördskontoret i Stockholm, den allmänna föreskrift för Kontrollören i samma kontor är gällande, att vid hvarje veckas slut jemföra inkommande — utgående och inrikes tullkamrarnes uppgifter med tullförvaltarens uppbördsböcker, och i fall någon skillnad skulle yppas eller anledning till förskingring af de under uppbördstullförvaltarens serskilda vård bevarade tullmedel förefalla, sådant hos Bokslutskamreraren genast anmäla, uti uppfyllandet af hvilken föreskrift Middendorff så helt och hållet brustit, att den anbefallda jemförelsen emellan veckouppgifterne och uppbördstullförvaltarens uppbördsjournaler, hvad inkommande Sjötullskammaren angår, aldrig blifvit verkställd, hvilket synes deraf att samma uppbördsjournaler icke allenast en längre följd af år varit osummerade, utan ock ägt lucka i bokföringen, stundom på hela sidor; alltså oeh emedan genom denna åsidosatta jemförelse uppbördsmannens brottsliga företag blifvit möjliga och i betydlig mån underlättade, dertill ock kommer, att Middendorff beständigt tecknat sitt namn under uppbördstullförvaltarens uppbördsförslag för veckan och såmedelst gifvit styrka åt den tanka, att han fullgjort den enda honom genom instruction tillförbundna skyldighet i afseende på uppbördens kontrollerande, hvilken skyldighet bestod uti meromförmälda jemförelse, samt hvad Middendorff anfört om den mer eller mindre verkan den kontrollören i ofyanberörde: måtto anbefallda jemförelse kunde medföra till ba-. lancens förekommande, intet afseende: förtjenar,. helst det varit hans ovilkorliga pligt att ställa sig instructionens föreskrifter till efterlefnad; Ty finner Kongl, Kammar-Rätten, i tillämpning af 4 Kap. 42 SRättegångsbalken, jemförd med Kgl. brefvet den 10 Dec. 1756, Middendorff icke kunna undgå att med sin egendom, så långt den räcker, i första rummet gälda 1836 års uppbördsbalans, samt dertill, i; följd af sitt uppenbara vårdslösande af sin tjenstepligt, vara sin vid Tullverkets uppbördskentor innehafde kontrollörssysla för alltid förlustig. I Dernäst följer i ordningen den af AdvokatfiskalsEmbetet emot Kamreraren, Hr Kammarrättsrådet Winroth anställde talan; som i första rummet inne-; fattar klander emot det sätt, hvarpå Hr Kammar-, Rätts Rådet tillika med Advokatfiskalen vid Tull-, verket Lagerlöf verkställt vecko-inventeringarne util, uppbördskontoret, dervid Advokatfiskals-Embetetj laggt inventeringsmännen till last, att de hvarken jemfört uppbördstullförvaltarens uppbördsförslag med hans uppbördsjournal, eller sträckt sin forskning tillj Kassörskassan, hvilken jemväl var uppbördstullförvataren anförtrodd, hvarförutan Inventeringsförrätt-r ningarne ansetts icke hafva kunnat erhålla nödiglf fullständighet och den visshet om uppbördsmannens c ställning i hela dess förvaltning, som med inventedc ringarne var åsyftad; Dock som uti 7 8. af 41825la I r k f mm Lr års för uppbördskontoret i Stockholm utfärdade instruction, hvarigenom förordnas att hvarje måndag eller första söcknedag i veckån inventering skall af Kamreraren i Bokslutskontoret och Advokatfiskalan an.fälfla. se