Aftonbladet – 20 juli 1841, sida 1

medde:as a DXCPPpSKIarcraren Uu. Hanssons RUNLOT. U 2 TRIKES-. STORBRITANNIEN. En fransysk jurnal innehåller följande, i anledning af de sednaste parlamensvalen för City of London: aCity är ett permanent privilegium, midt i detta privilegii-land; den kallar sig staden; hennes budget är såsom en stats af andra rangen; lordmayorn har kungliga företrädesrättigheter; hans lilla, sammanträngda gebit, som genomskäres af små gator i alla riktningar, innesluter rikedomar, hvilkas massa väcker förvåning; alla naturens och industriens alster, alla hafvets och landets skatter äro hopade i Citys skeppsdockor; mer än 2000 skepp ligga i de vatten, som tillhöra henne; mer än 1300 ångfartyg genomkorssa natt och dag de ofantliga sträckorna af hennes gebit; Themsen sjelf är Citys egendom, från Stalnes ända till Gravesend; hon innesluter inom sig börsaffärerna och kreditens rörelser genom banken; hon står genom posten i förbindelse med alla länder på kontinenten; hon erfar allt, som föregår på hafvet, genom Lloyds; och då skräcken alltid måste stå bredvid makten, så har hon äfven inom sitt sköte assisrätten och Old Bailey, och straxt bredvid detta det förfärliga fängelset Newgate. Valmännen äro af tvenne slag, liverymen och householders. De sednare, hvilka utgöras af egare eller hyresmän af hus, rösta till parlamentsledamöter, när de erlägga 250 fr. i skatter, och efter de priser, som här gälla, kan man väl säga, att endast ett ganska ringa antal hus finnes, som icke erlägga en dylik skatt. Liverymen, eller de, som bära livråe, behöfva icke erlägga en penny i skatt; de ega rösträttighet, i kraft af sin drägt, sina fanor och de privilegier, som tillhöra dessa. Liverymen äro de, som höra till någon af de utaf staden erkända korporationer: guldsmeder, garfvare, fruktbandlare, skräddare, skomakare, krämare, skeppare, m. fl. Det är Jakobsstegen, från den yttersta fattigdom till den högsta rikedom. Det är korporationerna, som småningom grundat City, som så riktat henne, att hon kunnat låna Englands konungar penningar, och derföre erhåller de kartor, som för närvarande gifva dessa ofantliga privilegier. Sedan urminnes tid ega korporationerna rättigheten, att välja stadens embetsmän, aldermen, sheriffs, 0. s. v., och denna valrätt försäkrar dem om den, att få skicka sådane representanter, som de tycka om, till Underhuset. Dessa korporationer hafva imedlertid utomordentligt tillväxt; de omfatta nu personer af alla yrken, men också af allt slags sedeslöshet. Derigenom hafva oerhörda missbruk uppkommit. Då liverymen hade rättighet att sälja sina platser, så kunde man blifva liveryman för en ibland ganska ringa afgift. Ofta nöjde man sig med, att, i stället för hela platsen, endast köpa valrösten. Man har sett hela skaror af sjömän sälja sina röster för 2 sh. stycket, andra för en sh, eller för en mugg öl. Det var omöjligt, att till och medi rotten boroughsp finna mera förnedrande skandaler, än dem City framvisade. Så stodo sakerna, då reformbillen antogs. Denna lag föreskref, att hädanefter ingen mera skulle kunna upptagas i de serskilta, då bestående korporationerna, och afskaffade på samma gång rättigheten att sälja sin plats, Antalet af liverymen blef alltså inskränkt, men rättigbeterne bibehöllos för dem, som redan voro, eller framdeles blefvo det, ja man tillät till och med, att dessa rättigheter fingo gå i arf. Men detta var icke nog, för att afväpna deras vrede, som man störde i det missbrukens läger, hvari le sutto. Liverymännen i allmänhet hafva bibehållit ett groll emot Whigs; de äro till en stor del Tories, och hafva dessutom icke aflagt in gamla mutbarhet. De spekulera blott medi nera skicklighet; de låta bättre betala sig, och nan försäkrar till och med, ätt Vid de sednastel valen ett visst antal valmän, som vid middagsiden utbjudit sina röster för 235 L. stycket, ram emot klockan 2 begärte 50 I. För att indvika all oreda, röstade liverymen denna gånen i Guildhall, householders på åtskilliga andra tällen i City. I Guildhall fanns det lika minga yråer, för afgifvande af röster, som korporaioner, och den ene valmannen framträdde efter