Aftonbladet – 19 juli 1841, sida 3

man öfver vägarne) samt Guvernör i Tricala, en stad belägen öster om Pindus i Thessalien, emellan Larissa och Janina. Alis närvaro vid armåen var ej längre af nöden, bvarföre han återvände till sin previns, b Albanien var i ett sådant tillstånd af anarki, at! de stora vasallerne, förgätande det de endast voro läntagare af Turkiska riket, arsågo sig nästan som oinskränkta sjelfherskare öfver sina pachalikater; också förde de oupphörliga krig sinsemellan för att fördrifva hvarandra från sina områden; och då någon genom list eller vapenmakt lyckats deruti, skickade han en vördnadsfull firman till Sultanen, hvaruti han anklagade den fördrifne Paschan eller Beyen för förräderi mot den höga Porten; begärande tillika hälften af den föregifna förrädarens qvarlåtenskap såsom belöning för sitt nit. Vanligtvis framlemnades denna firman till Divanen i Constan-: tinopel af trogne anhängare till den inkräktande Viziren, som, tack vare bestickningar och den andra hälften af qvarlåtenskapen, hvilken noggrannt öfverlemnades åt Sultanen nästan alltid erhöll stadf stelse i sin eröfrade värdighet. Ali förfor ej annorlunda för att sätta sig i besittning af Sandschakskapet i Janina. Guvernören öfver detta område ägde omätliga skatter. Ali besegrade honom, mättade Divanens i Constantinopel girighet med hans rikedomar, hvaraf Sultanen äfven fick tre millioner, och till lön för Paschans af Janina afdagatagande, hvilken Ali framställt såsom köpt af Ryssland, blef han stadfästad i det eröfrade Pachalikatet och erhöll derjemte öfverinseendet öfver vägarne i Rumilien. os Sådan var den oväntade ställning till hvilken Ali, son af en okänd Bey i Tonaria, uppsvingat sig genom sitt mod, sin djerfhet, sin list, sin inga medel skyende politik, och i synnerhet, som han sjelf ofta sagt, genom denna vissa förtröstan på sin lyckliga stjerna, som lät honom med säkerhet om framgång