sabbatsfirandet bestå. — Dock tadlar han, det må vi tillstå, i anmälan af cKommunionbok, adess nog starka smak af Herrnhutism,, emedan blicken ständigt fästas vid Kristi död blod och sår. Med verklig fägnad ha vi förnummit den anda, som råder i anmälan af Schmidts juridiska arkif och har signaturen D. Vackra, 0opartiska och fosterländska uppmaningar till ett lifligare deltagande för diskussionen i juridiska ämnen, aför att bringa öfvertygelsen till mognad,s isynnerhet nödvändigt när man betraktar churu splittrade åsigterna hos folkets ombud, i dessa ämnen äro. Bland orsaker till det ringa deltagandet för denna diskussion, dem Herr D. anför och som vi öfrigt alldeles gilla, är dock en, hvarvid vi böra fästa ett cmen, näml. Katt dagens politiska frågor och tidningarna, skulle abortaga alltför mycken tid. Vi kunna icke förstå det. Om Hr D. med politik menar den utrikes, så finnes ej ett sådant förhållande i Sverige; han måste mena dagens politiska frågor inom fäderneslandet, riksdagen, regeringen. Att dessa frågor af en jurist måste följas med uppmärksamhet, är solklart, och att han derföre äfven måste läsa tidningarna, är gifvet, alldenstund han sjelf icke kan vara med öfverallt. Men att detta kan borttaga hans tid för uppmärksamhet på den juridiska diskussionen, har säkert sin orsak i bristande kunskaper, hvarigenom han förblifvit kall för ett allvarligt studium, äfvensom i de öfriga skäl, dem Hr D. sjelf vidare uppräknar och i hvilka vi, som sagdt, med honom instämma, neml. catt mången jurist alltför hastigt kastat sig in på det praktiska, för att ega rent intresse för forskning; att flera practici anse rutiniär öfning utgöra hufvudsaken, men hafva föga tid eller håg för läsning, än mindre att författa, o. s. Vv. — Vi önske äfven med Rec., att adessa hinder i någon mån måtte besegras, emedan både teori och praxis deraf skulle draga oberäkz nelig vinst — då det förblifver en sanning, att ett folks lag och rätt lefva icke i det skrifna stadgandets döda bokstaf, utan i folkets lefvande medvetande. Vi tro med honom, att agenom ensidigheternas nötning emot hvarandra, genom motivering af skäl å ömse sidor, denna kamp mellan det föråldrade och splitter nya kan utkämpas på tankens fält, utan att behöfva träda in på handlingens och der tända alla menskliga passioners låga. — Sådana åsigter och yrkanden i Frey äro hedrande för det unga företaget. Vi komma nu till Freys anmälan af ett arbete, som påkallar vår synnerliga uppmärksamhet, emedan det är af Professor Hvasser och utgör 4:a delen af hans lära om feber. Adjnnkten Doktor Glas har skrifvit anmälan. Mottot är af Zimmermann och lyder i öfversättning sålunda: De verkliga läkarne lyssna både till förnuftet och erfarenheten, emedan den sednare utan det förra vilseleder och det förra utan den sednare ljuger, innefattar egentligen allt hvad D:r Glas vill säga, att Hv. haft till grundsats och troget vidblifvit, en regel som väl hvarje menniska måste skämmas att i våra dagar icke följa Hr Glas klagar öfver vår fattiga medicinska litteratur och tycker, att botanik och kemi gjort ända till förvåning stora framsteg hos oss! Månne detta åtminst one hvad kemien angår, är sannt i allmänhet i ett land der man t. ex. djerft talar om 80 å 90 procents jernmalmer och i tidningarna, enligt hvad nyligen i detta blad blifvit af en insänd anmärkt, annonserar om brunsten af 40 till 70 procent syre? och månne hvad serskildt angår läkarne, deras kemiska underbyggnad bevittnar sådant? månne deras missaktning för denna vettenskap och de predlkningar af just Hr Prof. Hvassers anhängare mot ett slags acmaterialitiska spöken, som endast de förmå att upptäcka, bevisar någon djup insigt i kemien hos dessa riddare på det obestämdas område? Vi betvifle detta på goda skäl och anhålla att Hr Glas icke måtte missunna Baron Berzelius det lilla inflytande på Läkarnes bildning, som han möjligen kan hafva åsyftat med sina tillstyrkanden och diktamina. Deremot vilja vi med allvar biträda D:r Glas i hans önskningar för en medicinsk litteratur hos oss. En sådan synes verkligen vara bra nog förberedd då vi redan ega en medicinsk tidskrift, HyggieaHvad D:r G. menar, när han säger, att Läran om Feber, detta 6:te af Sveriges medicinska originalarbeten ej skall bli välkommet aför dem som ha till trosartikel: lex nihilo nibil fit, förstå vi ej; bra underligt låter det lock. Vi veta ingen mer än vår Herre sjelf som gjort något af int t; men skulle man kanske i motIsatsen till detta uttryck, ex nibilo nihil fit få söka Hvasserismens valspråk, så skulle för oss blifva lätt att upplösa eljest svåra knutar i dess system. NaIturligtvis kunde det likväl då kända, att hela systeI met äfven blefve upplöst. Men tyst så länge med I vår lilla förtrytelse öfver dessa oförtjenta sidohugg, som adet obestämdas heroer ständigt utdela under sin obestämda framfart! och må vi se till hvad vi värdera af det bestämda hos Prof. Hv. Af Fcberns degenerativa symtomer anser han slemstockningen yara antingen en hämmad afsöndring eller en föränldrad sekretion hos slemmembrananet; fcbernsneryösa symlomer äro antingen krampaktiga (febril förstoppning är hämmad sekretion) eller konvu:siva Sr I I samma ögonblick Viziren såg de tre bröderne