betäckt med ett schabrak af tigerhud med förgyllde klor och hvars hufvud, prydt med ögon af rubiner gapande hängde ned öfver länden, infann sig Alivic gryningen på ett slags platform omgifven af lodrä: ta klippor. På Satrapens befallning samlades invå. narne, hvarefter han, enligt sin vana, pålade dem en tribut och Jät bortföra en ung flicka, som vai förlofvad med den äldsta af Demir-Dost. Sedan dessa befallningar voro gifna, lät Ali, ännt till häst, framföra de tre i bojor slutne Klephterne i det hopp att desse krigares okufveliga lynne skul le framkalla en scen, hvilken han annars sjelf vai beredd att börja. Men den äldste af de fångna brö derne gick snart Alis önskningar till mötes. — Jag tager din trolofvade, ditt guld och ditt lif sade Satrapen med: sin milda och melodiska röst betraktande honom småleende från sin häst, son stampade af otålighet. — Du tager mitt lif.... emedan hundra schakaler äro mer än en varg, svarade Soulioten med ton af ett vildt förakt, i det ban pekade på Vizirens i linie uppställda soldater. — Nej, min son, jag tager ditt lif, ditt guld oct din trolofvade, emedan ett lejon är starkare än tr vargar — återtog Viziren alltid lugn. — Jo, om de tre vargarne äro i snaran! inföll de! andra af Demir-Dost med bittert löje. . — Nej, om de tre vargarna äro fria — sade Vi ziren uttan att förlora något af sitt oföränderlig saktmod. — Qvinnor säga om, karlar som , svarade de äldste af Klephterne. — Och jag, Ali. lejonet af Tebelen, säger, at man genast skall befria dem, dessa modiga vargar för att se, om de våga anf.:a lejonet. Och på Alis befallning föllo de tre bröderna fjettrar. ) Epirotiskt ordspråk.