Aftonbladet – 19 juli 1841, sida 1

I början häpna, fästade de snart på visiren ögon, gnistrande af raseri. Vändande sig till den äldste, fortfor Ali, med en strålande och inspirerande uppsyn, som han sällan antog, men hvilken borde hafva en stor inflytelse på dessa råa sinnen: — Jag tager din fästmö, ditt gald och ditt Nf, Demir Dost: vet du hvarföre? Icke derföre, att jag har tretusen Palikarer och Armatoler, de skola aflägsna sig! — Och på en befallande vink af visiren veko trupperna bort. — Icke, för att jag är pascba af Thessalien; se bär min pels och min fjäderbuske för dina fötter! — Han kastade af sig dessa tecken till sin värdighet. — Icke, för att jag rider denne ypperliga häst, en son af Omar; må han vara fri! — Ali steg ned af bästen och gaf honom en hastig ryckning med tyglarne; djuret stegrade sig och ilade bort, under höga språng. Ali fortfor: — Icke heller, för att mina pistoler lysa af ädla stenar; icke för att min sabel och min dolk äro af finare damash. Se der äro de! Och han kastade långt ifrån sig dessa vapen. Sedan återtog han med herrskareton och åtbörder, fulla af ett majestät, lugnt och förfärligt såsom Dundergudens: — Jag tager ditt guld, din trolofvade och ditt lif -.. Vill du veta hvarföre, Demir Dosts son?.... Lyft dina ögon mot himmelen . . .. du skall då veta det, ty du skall se örnen störta ned på korpen. och uppsluka bonom. Sänk dina ögon till jorden ... . och du skall veta det, ty du skall se hjorten förtäras af Pindens lodjur. Skåda i djupet af hafvet, och du skall veta det, ty du skall se hajen uppsluka gäddan och guldfisken. Nå väl, min son, detta är af evighet skrifvet deruppe med blodiga bokstäfver! Du måste derföre underkasta dig det, ty naturen bar skapat korpen, bjorten och guldfisken till rof för örnen, lodjuret och hajen! På samma sätt, som na