Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 3

Han vandrade, som vanligt, ned åt Östra Kyrkoga: tan, för att begifva sig till sitt hem, men hastig! stannade han, och det syntes som han greps af en förebråelse öfver, att hafva beröfvat den kära grafven något af dess prydnad, hvarpå han vände om, och återkom, utan att medföra grästorfvorna. Hvad Berättaren kunnat inhemta om denne. man, är, att han är son till en sotarålderman, som lemnade efter s:g en betydlig förmögenhet, men att enkan, som ingick nya förbindelser, försummade sina barns uppfostran, och icke lemnade denne sin son tillfälle att erhålla en bildning, som mera syntes jöfverensstämma med hans lyckliga naturanlag, och hvartill han, i anseende till den förmögenhet, hvartill han blifvit född, syntes berättigad. Han qvarblef således i sin fars yrke, och deruti var ej heller något ondt, ehuru det mindre syntes enligt med hans naturliga kallelse. Imedlertid växte han upp, och — kärleken började utöfva sin makt öfver honom. Han blef bekant med en flicka, som tillhörde en bittre familj, hvilken råkat på cbestånd, Flickan såsom varande fattig ohh utan beskyddare, ansågs således ej vara partie egale för den förmögne sotargesällen, hvarföre modren lärer lagt sig emot hans förening med henne. Denna motgång verkade så starkt på honom, att han föll i en svår och långvarig nervsjukdom, men under denna hade han en gäng beredt sig tillfälle, att underrätta sin älskarinna om, att han önskade tala med henne, och hon gjorde honom ett hemligt besök. Men detta förnyades, och modren, som fick kunskap härom, beslöt att förekomma sådana för framtiden. Modren passade på vid ett tillfälle, då det blef rapporteradt för henne, att flickan befann sig uppe hos hennes son, beväpnade sig med en käpp, den hon dolde under shawlen, och begaf sig upp i sonens rum. Ditkommen, fann hon föremålet för sin vrede vid sonens sjuksäng, och den medförda käppen begagnades på ett kännbart sätt. Flickan lärer förlorat sansningen, och den sjuke, SOm var ur stånd att bistå benne, hade knappast kröafter att skrika om hjelp. Flickan öfverlefde ej länge denna skymf; hennes mor,-som ej egde styrka, att bära sorgen öfver sitt barn, befanns en dag hafva hängt sig På spjellet i sitt rum, och älskaren, som väl återfick sina fysiska krafter, mistade deremot de intellektuella, och måste