Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 2

eller sitt mål, då ban, höjande sin tunga, med guld, perlemor och koraller inlagda bössa till axeln, ömt sade med sin ljufva och melodiska röst: bistå mig min mor! Förskräckliga kontrast! Hvaröre så harmonisk, så ren och så klingande denna röst, som skulle tröttas af att ropa: mörda! Hvarföre så intagande och oemotståndlig denna mun, som skulle småle vid så många blodbad? Hvarföre så tjusande och af en iså klar azur dessa blå ögon. som skulle begärligt förlusta sig af skräckscener? Hvarföre så hvit, så fin och så välformad denba mördande hand, som så ofta skulle återföra till skidan det af blodets ånga fördunklade stålet? Förfärliga, underbara och olycksbringande väsen! Ali Khamcos son! Ali af Tebelen. du omättlige plundrare, du svarta ränkmakare, du öfvermodige satrap, du mot din herre upproriske vasall, du, som mer än ett halft sekel förskräckt menskligheten genom gräsliga illgerningar; Ali af Tebelen, hvarför då alltid så ytterligt älskad under din långa bana, både vid dess början, då du med ung och lätt fot trampar Tebelens blommande ljung och vid dess slut, då du kämpar med döden i det dystra slottet Lac, ännu, lik ett gammalt såradt lejon, förskräcklig för dina fiender? Hvarför då alltid så innerligt älskad af din mor, af din syster? Hvarför så gränslöst tillbedd af den okonstlade och rörande Emineh?... af den yra cch eldiga Zobeide?... af den stränga och kristna Vasiliki ..... trenne kyska makar, trenne englar, som i en ren och strålande glans framstå ur den oräkneliga hop af okända qvinnor, som befolkade dina seraljer? Ja, Ali var tillbedd, innerligt tilibedd; tillbedd ej såsom despotisk sultan, ej såsom fruktad herrskare; men tillbedd som son, som bror och som älskare. Och hvarför? Emedan han sjelf, en despotisk sultan och fruktad herrskare, förstod att älska ömt, innerligt och uppoffrande, som son, som bror, som älskare! Men Khamcos son skulle aldrig hafva någon vän ibland ränner; alla, som af sitt olyckliga öde kastades i hans väg, rycktes in i hans hvirfvel af förakt, egennytta, trolöshet och oförsonlig grymhet och blefvo verktyg, slafvar, kastbollar eller offer för hans jernvilja; ty ingen man kunde någonsin genom en