Aftonbladet – 16 juli 1841, sida 1

vext var fullkomlig, hennes rörelser fulla afett högtidligt och imponerande behag, äfven då bruket tvang henne att dansa Pyrrhican, denna det gamla. Epirus krigiska och passionerade dans, med någon ung Armatol från hennes faders Phares. Stolt och högmodig, isynnerhet sedan hon tvenne gånger va-. rit moder föraktande sina rivaler i seraljen, hade: Khamco visat sig så befallande och trotsig mot Vey Bey, att denne småningom alldeles skiljde sig ifrån henne och förvisade henne till ena aflägsen del af slottet i Tebelen. Ensam och öfvergifven lefde Khameo här ända till Beyens död, oupphörligt sysselsatt med sina båda barn, hvilka hon älskade med en passion, som; gränsade till ursinnighet. Det var en sluten, tystlåten och dyster qvinna och det påstods att aldrig ett lesnde flugit öfver hennes ansigte. Då hennes barn lekte eller sofvo, satt hon tankfall långa stunder i en skenbar overksamhet, med de stora svart, af en mörk krets omgifna ögonen fåstade på Mai!e-Dams eviga snömassor. Det sades att någongång, under dessa stunder af svärmande betraktelser, och i synnerhet då solen! långsamt sänkte sig bakom bergen Argeniks spetsar! — ödsliga klippor kallade flintskallarne, hvilka slu-! ta den östra kedjan af Acroceraunia — Khamcos! ögon uppspärrades besynnerligt, hennes näsborrar! vidgades, hennes bleka hy purpurfärgade, en underbar skälfning genomfor henne, och nästan ifrån sina sinnen reste hon sig till hälften .. . hennes darrande händer rörde sig häftigt i luften, under det de röda, läpparne, halft öppnade af ett obeskrifligt och gudomligt småleende, tycktes framhviska några frimmande ord . Derefter, då solens sista stråle hade spridt sitt röda återsken, började ånyo, i samma mån som skymningens skuggor växte, uttrycket i Khamcos ansigte, förut ett ögonblick så förklaradt, att mer och mer mörkna, och blef snart dystert igen, dystert som natten; då, sade man, rullade långsamt bittra och tysta tårar längs efter Khamcos afmagrade kinder. Vid andra tillfällen, när hon rådfrågat de sällsamma och stundande ting betecknande bilderna, kallade hon till sig sin son, den unge Ali, med Idet ljusa håret och de blå ögonen, tryckte honom 1