Rdr Bko i årlig lön, hvartill minimibeloppet vid j 41834 års riksdag blef fastställdt. Före denna tid . funnos flere, som hade ännu mindre. Okade göromål och minskade sportler göra desse tjenster med hvarje dag sämre. Fordom,; och kanske fortfar detta ännu på några få ställen, förbättrade allmogen kronobetjeningens vilkor genom tillskott af spanmiålspenningar eller yste m. m. Sterbhusutredningar, auktioner, fullmägtigskap och andra likartade uppdrag voro nära nog deras ensak. Nu hafva dessa biförtjenster till det mesta försvunnit: men utmätningsärenderna hafva deremot blifvit mångdubblade och om de få bedrifvas på samma sätt, som hittills, så torde de inbringa sina förvaltare rätt betydligt. Jag vill med exempel bevisa detta. Antag att kronofogden bor vid ändan af sitt 40 mils långa fögderi; att en fattig gäldenär bor vid motsatta sidan, och af honom får ett utmätningsbesök för uraktlåten betalning af en spanmålsskuld, uppgående till ö Rdr. Utmätningsförrättaren nödgas göra 2:ne resor till gäldenären och en till tingstället, allt med biträde af minst 1. men vanligast 2 nämndemän. På sednare stället ;; lyckas det honom, att mot 2; af värdet bortauktionera panterna, hvilka kanske utgjorde! gäldenärens tvänne kor eller enda häst. Nu ör ärendet slutadt, fordringsegaren får sin be; talning och gäldenären sin räkning, åtföljd af! några Rdr, som blifvit öfver på de bortauktionerade kreaturen. Han granskar räkningen, som i upptager utmätningskostnaderna till 235 Rdr, och någon anledning till anmärkning står icke alt uppleta, ty utmätningsförrättaren har visligen underlåtit nämna, att han under ofvanberörde li resor haft flere förrättningar till verkställighet. : Af detta kan man åraga den osvikliga slutsats, att den fattigaste och mest betryckta del: af Sveriges befolkning måste så godt som ensam aflöna den talrika kronobetjeningen ; och det låter derjemte förklara sig, att en kronofogde eller länsman, som börjat sin tjenstebana med skuld, bar efter 435 å 20 års förlopp icke allenast betalt densamma, utan äfven samlat någon förmögenhet. — Huru länge detta missförhållande kommer att fortfara är svårt, om icke omöjligt, att bestämma, ty det ligger i sakens natur, alt de fattiges förespråkare alltid höra till minoriteten. Dessutom har alls intet blifvit tillgjordt under sistförflutna riksmöte, för att lösgöra ifrågavarande beklagansvärda medborgare från prejeriets ok. Man har hört tusende orsaker framställas till den stigande pauperismen, men, mig vetterligen, har ingen enda röst höjt sig mot möjligheten af exekutorns obegränsade tillfälle att preja den skuldsatte, på sätt här ofvan blifvit anfördt, mycket mindre framställt något förslag till det ondas afhjelpande. Det är likfullt en obestridhg sanning, att af den fattigare jordbruksklassen, hvartill jag räknar mindre bemedlade hemmansegare, hälftenbrukare och torpare, bringas åtminstone 1, till tiggarstafven, endast genom våra ulmät. ningsförfaltningars egennytliga handhafvande. Etter svåra missvextår skördar exckutorn iallsynnerhet en god åker. Någon torde invända: Vi veta alltför väl, att kronobetjeningen är otillräckligt lönt, att ackorderna existera och att prejerierna i följe deraf fortgå; men hvad vill man göra? Det är endast en aflägsen framtid förbehållet att se det onda afhjelpt. Insändaren är deremot af en alldeles motsatt tanka, och tror, att en bättre sakernas ordning, lika lätt, som skyndsamt, skulle kunna j införas. Erfarenheten har visat, att länstyrelserna gå med samma oafbrutna gång, om landshöfdingarne äro borta eller hemma. De lägga sällan eller aldrig hand vid göromålen. De blott representera och hålla hus, som man säger, och härmed äro deras uppdrag fullgjorde. De landshöfdinge-platser, som genom en eller annan händelse blefvo vakanta, kunde derföre gerna så länge stå obesatta, intilldess de deraf härflytande besparingarne blefvo tillräckliga, att kapitaliseras och med räntan anständigt löna landtstaten. Och, för att förekomma prejerier vid ntimätningar, borde en kommitte, bestående af tvänne redlige och vederhäftige män inom hvarje församling bildas, som hade sig uppdraget att verkställa der förekommande exekutions-ärender. — Häraf fö:jde större säkerhet för fordringsegaren, mera skyndsamhet vid verkställigheten och en högst betydlig lindring för gäldenären. Det vore väl, om någon med sakkännedom vil!e i detalj behandla förevarande af mig framstållda ömtåliga ämne, och om det lyckades honom, att stämma opinionen till förmån för de beklagansvärda medborgare, som äro ett mål för exekutorers egennytta eller känslolöshet. Ett sådant bemödande skulle, om det ledde till någon framgång, belönas med tusen välsignelser. : j JP tt RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Tvänne Beslagsmål hafva i dag blifvit afdömda vid Stockholms Sjötullsrätt. Båda beslagen