Aftonbladet – 15 juli 1841, sida 2

KARDIKI. ) AF EUGENE SUE. I. BEKTADJIS. Det skulle vara svårt, att föreställa sig den uselhet, som rådde hos Michaäöls far, Marco Dukas, som för öfrigt. delade mästan alla kristna bönders i Albanien beklagansvärda lott. Det tillstånd af anarki, våld och stråtröfveri, hvaruti detta olyckliga land, alltsedan det intogs af Turkarne, varit försänkt, hade gjort den allmänna, bizarra konstruktiohen i byggnaderne, som man återfann i denna tchiftlik eller by vid Tebelens pass, nödvändig. Innan.dessausla boningar tögos i besittning al de landsflyktige från Gladista, hade de blifvit uppförda al Tukas, en annan stam, som nyligen blifvit förd annorstädes af Ali, hvilken fann uödigt för sin skuggrädda politik, att oupphörligt omflytta invåriarne. Ehuru inbyggarne i Gladista, enligt hans befallning, blifvit afväpnade vid sin ankömst hit, var husens besynnerliga läge i denna tehiftlik: icke mindre starkt för det; ty hvart och ett af dem, enstaka och skiljdt. från de andra, beläget, allt efter som lokalen medgaf, på en bergskulle eller en afsats i klippan, dominerade på ett bösshålls afstånd den omgifvande trakten, och blef sålunda ett slags fästning, hvartill man ofta icke kunde komma utan en stege, som var uppdragen om nätterna. Marco Dukass boning var den uslaste af alla: nakna och smutsiga väggar, ett fuktigt och ojemn! lergolf, en tunn halmmatta, på en gång tjenande den fattiga familjen till säng och stolar, en trasa till täcke, en gammal, söndrig kista, på hvilken tvenne plumpa stenkrukor stodo, den ena full med valten ur Voioussa, den andra med i askan rostad mais, blandad med ystad getmjölk, en ) Se Aftonbl. N:o 459.