Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 2

med töcken och skugga. Ofta kunde man äf. ven, då stormens fruktansvärda röst tvärt af. tystnade, höra ett doft knakande i de uttorkade grenarna på några plataner, som stodo bredvid flodbädden och höjde sina toppar upp till vägen hvars brant låg öfver strömmen. Plötsligt syntes ett barn af omkring tio år nästan naket, magert, väderbitet, med lång: spridda hår, knappast skyldt af ett trasigt fårskinn, som klängde sig vigt uppför grenarne än: da upp till toppen på ett af dessa träd. Med yttersta fasa måladt i sitt ansigte, seende flodbädden under sig, utstötte barnet gäll: skrik och spejade från trädtoppen med förtvif ladt öga, om det ej derifrån kunde kasta sig uppå vägen, tvifvelsutan för att såmedelst undkomma den fiende, som tycktes förfölja det. Men seende det omöjliga häri, upphof barnet ånyo nödrop och kallade på sin far med växande ångest. i Ingen röst svarade, ty stormen tjöt oupphörigt. .... Tio fot under barnet visade sig snart en ofantlig björn; tungt tog han fäste vid hvarje ojemnhet på trädstammen och uppklättrade lång. samt och med försigtighet. . . Han var a en svartbrun färg, i likhet med dem af sit! slägte, som under Albaniens stränga vintrar lemna sina otillgängliga kulor i Haliacmonte ) för att vandra ned åt slättlandet. Vilddjuret, som utan tvifvel trodde sig säker! om sitt byte, stadnade en stund. Då utstötte barnet ett sista klagande och sön) En af de högsta bergskedjorna i Epirus.