Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 1

år 4788. Blandad med snö och hagel stormade orkanen med lössläppt makt uti Gruca, så benämnes det pass, som leder från staden Tebelen till Berat. I djupet af detta pass går en trång, af klippstycken ofta tillspärrad, väg, längs efter den tvärbranta brädden af Voioussa, en häftig ström som, sedan den sköljt Tebelens murar, kröker sig emot norr och kastar sig ut i Adriatiska hafvet. Ingenting kunde vara mera hemskt, än detta djupa och öde svalg, en dyster bild af Chaos. Gigantiska klippor af granit, slungade i höjden af en underjordisk eld, af tiden eller vulkaniska utbrott uppstaplade i bizarra och oformliga massor, sammanträngde floden och vägen, och reste sig nästan parallelt till en höjd af 5300 fot; derefter närmade de sina toppar som till en ofantlig båge, så att några granar och lärkträd, som stodo Jutande på ömse sidor af afgrunden, nästan flätade sina mörka grenar i hvarandra och bildade ett hvalf, ofta ogenomträngligt för dagsljuset. Stundom lösryckta af den häftiga stormen, som sällan upphör att rasa i Gruca vid Tebelen, störtade dessa väldiga hundraårviga träd utför bergets branta sidor och stadnade antingen ibland klippstyckena och jordrasen, som tillspärra den trånga vägen i detta pass, eller studsade brakande deröfver och förlorade sig i Voioussas snabba böljor. Med hvarje ögonblick växte orkanens raseri, och upprepades af ekot; vinden rusade sammanprässad im i denna öde nejd, och dånade stundom likt åskan, midt under täta hvirflar af snö, under det tjocka askgråa skyar tungt sänkte sig öfver bergens spetsar och höljde passets djup