Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 1

KARDIKI. AF EUGENE SUE. I. GRUCA VID TEBELEN, Albanien eller det fordna Epirus, en af Greklands nordligaste delar, begränsas som man vet i norr af Montenegro, Bosnien och. Servien; i öster af Macedonien, i söder af Janinas och Atlas områden, samt i vester af Joniska och Adriatiska hafven. Detta landskap, som är vildt och ofruktbart, högländt och klippigt, slutar sig således i vester med nästan lodräta stränder, otillgängliga bergsuddar, ofantliga. massor af granit, hvilka badas af vågorna. q Ehuru icke Epiri berg kunna jemföras med Alperna, öfverstiga de likväl Appenninerna och Jura, och uppnå på vissa ställen Pyreneernas höjd. Ett stort antal strömmar och bäckar nedfalla från deras toppar och vattna flera bördiga dalar vid kusten; ty detta lands klimat blir kallare i samma mån som man tränger djupare in, och några mil från hafvet äro vintrarna lika långvariga och stränga som i Savoyen. Trogen den Romerska kyrkan, blef Albanesiska nationen, alltid märkvärdig för sin tapperhet och sin kraftfulla och okufveliga karakter, länge orubblig i sin tro, och oaktadt Turkarnas eröfring hade kristendomen städse öfvervigt i dessa länder ända till slutet af 46:de seklet; men vid denna tid insågo Sultanerna, upplysta af den ryktbara Scander-Beys motstånd, att de rysligaste våldsamheter aldrig skulle kunna tvinga Albanesarne till affall, och påfunno i det stället det medlet att bevilja stora fördelar åt dem, som