Aftonbladet – 14 juli 1841, sida 1

som redan var utsuget af beyerna, hvilka såsom förpaktare af Portens inkomster, ostraffadt begin50 de största utprässningar. Också ser man att, oaktadt några friheter beviljades de Albanesiska kristne, till lön för deras affall, detta olyckliga folks öde blef: nästan helt och hållet beroende af beyernas godtycke. Bland de bergiga och vilda dalarna af Epirus kunde Tebelens distrikt eller Pharez med skäl anses såsom en af de olyckligaste. Sedan början af 18:de seklet hade beyvärdigheten öfver detta område tillhört en enda familj; Vely, en af de sednare ättlingarne häruti, gifte sig med Khameo, dotter till beyen af Conitza, och hade med henne Ali och Kainitza. Af denna slägt, värdig att efterträda Atridernas fasaväckande ätt, återstod nu Khamco, enka efter Vely-Bey och hennes barn Kainitza och Ali. Khameo och hennes dotter bodde i Tebelen, deras födelseort, och Ali, som i historien vVunnit en så fruktansvärd namnkunnighet under namn af pascha af Janina, residerade då i Janina, sedan han kort förut blifvit upphöjd till pascha derstädes. Ifrån det inre af sin seralj styrde redan Ali nästan enväldigt Epirus, och, oaktadt de kristnes frioch rättigheter, ja ofta med förakt för sjelfva Sultanens befallningar, behandlade han Albanien, som ett med svärd intaget land. Ispetsen för fyra tusen oförskräckta armatolier flyttade han söderns invånare till norden, och nordens åt söder, brände byar, indref skatter och visade sig, kort sagdt, enligt de olycklige Albanesernes uttryck, som ett Guds hämnande plågoris. Det var en afton mot slutet af Januari månad