i grafven; men jag sofver i ro der nere.... I ro? .... det är just frågan. Den gamle grefyen ringde åter —Kalla in läkaren!, befallte han. — Läkaren kom, en tillutseendet ganska lycklig man, rödblommig och fet, en goddagspilt; skapad för att pladdra om maträtters verkan på menniskokroppen. — aMin kära doktord, sade han, ajag är ytterst matt och svag; hvad tror ni om mig?, — aJag hoppas,, svarade läkaren bugande, catt Ers Exellens genorr ett noga iakttagande af diet och begagnande af de piller, jag haft nåden föreskrifyva, skall småningom bemta krafter, hels när Ers Exellens kan göra promenader. — uPromenader! inföll den sjuke, amin nästa promenac blir i likvagn; det känner jag nog . men Jag ville gerna förut tala vid en andlig; jag vill lätta mitt svaga hjerta aHvad! Ers Exellence behagar skämta . . . . min to är alldeles motsatt: Ers Exellens puls har blifvit bättre; den skarpsynta blicken har återkommit; edra ögon glänsa a! helsa . . . . nej, Ers Exellens, ett folk, som beundrar edra förtjenster, en Konung, som älskar er som en broder, och slutligen edra underhafvande, som med kärlekens hela frågvishet forska efter ert hel .sotillstånd — alla kan jag glädja med den un ;derrättelsen, att ni är betydligt bättre, och att c itillfriskning, fastän långsam, dock är säker Beha: :gar Ers Exellens öppna posten, den har ankom mit? Den sjuke öppnade sina bref, och vid ac! han bröt ett af dem skiftade han fårg. aJag föl här ett bref, sade han till läkaren, afrån Österii kiska ministern, hvari jag underrättas att H. M. Kejsaren behagat utnämna mig till Kommendör a Marie Theresie-orden, och tillika följer Konungens illstånd för mig att bära densamma. Hör hit! det är väl ett paket derute. — aJa Ers Exellens Paketet inbars, och med egna darrande händer bröt gubben sigillen. Den vackra dekorationen med thy åtföljande band glindrade i sin dosa, och den sjukt besåg den med ett uttryck af den innerligaste glö jdje. aJag trodde ej att Kejsaren skulle ihågkomm: mig, sade han vid sig sjelf. aDet var nådigt, och konungens handbref sedan, tillade han högt, s här, br doktor, hvad konungen är så nådig och yt trar! Läs sjelf! Jag skall, om en månad härefter