då kejsarens födelsedag infaller, för första gången bära min nya orden.n Mot aftonen kände den gamle grefven sig mattare och lade sig ofvanpå sängen. Dosan, med den nya orden, samt det nådiga brefvet, sattes på kommoden, och, på befallning, aflägsnade sig alla, ty den sjuke ville försöka att slumra. Men då han, längre än vanligt, dröjde att ringa, smög sig kammartjenaren sakta in i rummet, der den gamle ännu slumrade, med dan briljanterade kommendörsstjernan mellan sina händer, och det nådiga brefvet öppet bredvid sig. Kammarljenaren lutade sig tyst öfver sängen, men hörde icke nägot andedrag . sjuklingen slumraue för evigt. aSe så, Boström!s sade kammartjenaren, då han inträdde i betjentkammaren, anu kan du få sofva och jag med; gubben :derinne har nu kolat a. — cÄr han död? — uJa,. — Det var välv, sade Broström, ty han var förb—nadt kinkig den sista tiden . .. . och unga grefven ger en större lön, än gubben, som var snål som en varg, — Kammar: tjenaren tog derefter en sorgsen min på sig och gick ned till läkaren, som bodde midt under. aHans excellens har blifvit upptagen till Gud; han är död, hr doktori — aJaså, redan, min kära Medströmp, yttrade denne kallt. cHans excellens skall ligga orörd i sin säng så länge, och så kan Broström hålla vakt. Ja-ba: jag har länge sett, att det snart skulle blifva slut med den gamle vällustingen Snart spridde sig underrättelsen om den gamies död på godset, och bönderne läto under några ögonblick spaden eller plogen stadna, medan mellan ett par af dem följande samtal uppstod: aHörde du att gamle grefvyen är död?, — aja! Gud gifve honom en glad uppståndelse! — oÅh-ja! visst var han beskedlig nog; mig gaf han en gång 5; Rår för en tjäder. Men se Olof Persson fick gå från hemmanet han. — aDet var inspektorens skull. — aJa-ha visst var det; men hvya:för skulle han alltid hafsa såna r.....e till inspektorer? — aJag undrar just, om inte unga grefven kör inspektorn ät Blåkulla — det är en annan reson med honom, än med gubben . ... blir han ond, så dröjer det inte länge, förrän han smäller till; men så kan han också gifva en sup, då han är god. Det är reson med den herrn a