UU SS (Insändt.) En liten hemställan till Stockholms Polis. Ibland de många sällsamma polisförfattningar, hvilka det outtömliga lagstiftningssbegäret alstrat, och hvilkas rimliga anledning intet menskligt förnuft kan beräkna, är äfven en, som ålägger husegarena, att borttaga gräset från sina gator. Att gräs växer på en gata, är ett osvikligt prof på den ringa trafiken å henne, och att det sålunda icke är de gående eller åkande till något förfång. Hvarföre skall det då borttagas, i fall det icke växer i en rännsten och sålunda hindrar vattnets aflopp? Vanpryder det? Skadar det hälsan? Förorsakar det någon tänkbar olägenhet? Nej, svarar skönhetssinnet, nej, svarar det aldra enklaste menniskoförstånd. Icke desto mindre ålägger man husegare ett upprycka det, icke allenast från sjelfva gatan, utan äfven från den upphöjda stenläggnirgon emellan huset och rännstenen, ja, nitet går till och med så långt, att denna operation måste verkställas på ostenlagda bakgator, som nästan alls icke begagnas. År då den terra, svarta mullen och de nakna stengatorna vackrare att åskåda, än den gröna gräsmattan? Och den utgift, hvarmed man för detta ändamål belastar husegarena, är en verkligen bortkastad penning. En revision af våra polisförfattningar har väl ofta varit i fråga, men torde tills vidare ej kunna väntas. Man tar sig derföre friheten vända sig till den muvarande Polismästaren, hvilken säges vara en moderat man, och derföre torde icke illa upptaga, om man beder honom sjelf göra hufvudstadens invånare den tjensten och sig sjelf den tillfredsställelsen, att föreslå till upphäfvande denna och åtskilliga andra dumma poisförfattningar, som lika strida mot förnuftet och hufvudstadens verkliga bästa. —— --— om ooÅ