kromatiska löpningar på dem låta verkställa sig. Uppfinnaren af aKlippharmonikan är en vanlig stenhuggare vid namn Richardson, som under sina arbeten i Cumberlands-bergen aflockade basalten hemligheten af dess tonfullhet, efter många försök lyckades att sammansätta det ifrågavarande instrumentet, och inöfvade sina gossar att spela det. — PERSISKA FORNLEMNINGAR. Den sednaste berättelsen från Hr Layard till geografiska sällskapet i London, om hans resa i Persien, daterad Karak den 314 December sistlidet år, innehåller flera notiser om fornlemningar i nämnda land, som dels komplettera, dels rätta major Rawlinsons äldre uppgifter härom. I medlet af September afreste Hr Layard från Ispahan och kom öfver Baktiariska bergen till Kala Tul, hvarifrån han ställde sin kosa till Manjanik, utan att der träffa de ruiner, som Rawlinson beskrifvit efter muntliga underrättelser. Der finnas väl qvarlefvor af en temligen vidsträckt stad, men hvilka helt och hållet bära den Sassanidiska tidpunktens karakter. Genom dessa ruiner flyter Abi Zard, som utgjuter sig i den vida betydligare floden Ali Allah. Mel Amirs slätt innebåller lemningar af tvenne slag: antika och Sassanidiska. I de närgränsande bergen finnas flere kil-inskrifter. Den af Rawlinson omtalda Shekafli Salman ligger vester om Mel Amir, och icke på vägen till Susan. Vid den naturliga grottan finnas fyra taflor med bildverk; der funnos äfven fordom ansenliga kil-skrifter, men hvilka alla blifvit utplånade, med undantag af en enda, som Layard kopierat. Bildhuggeri-arbetena tyckas vara af ganska hög ålder; inskrifternas karakter är mycket blandad. De kolossala figurerna tyckas föreställa magiska prester; mellan dem har klippan en naturlig nisch, som troligen varit en altarplats. Så väl på slätten som på vägen till Susan träffas ännu bildverk och stora inskrifter. I Susan antyda blott få lemningar en stor stads fordna tillvaro; man träffar hvarken murar af betydlig storlek eller pelare, icke en gång huggna stenar och tegel. De ännu qvarvarande ruinerna ligga allesamman på floden Karuns norra strand. Denna flod tränger sig genom smala klyftor in i Susa-dalen och ut derifrån. På dess båda stränder träffar man qvarlefvor af gamla vägar och öfver honom gick fordom en bro, hvaraf ännu fyra pelare återstå, som vittna om ett förvånansvärdt arbete. Daniels grafvård är en jemförelsevis nyare byggnad af ohuggna stenar, hvaribland hvarken finnas den föregifna hvita marmorn eller någon helig fisk. Den står imedlertid i stor vördnad under namn af den större Daniel, Gebr Daniel Aklar, för att skilja honom från den vid Schus. Layard hörde äfven omtalas ett annat Susan i de nordöstra bergen, hvarest jemväl skola finnas ruiner af en stor stad, jemte ett bergs genomskärning för en flods lopp. Denna stad kallas, till skilnad från den andra: Susan Sir Aub. Hr Laygjard hoppas äfven kunna besöka detta ställe och derifrån begifva sig till det inre af Arabien. — TnRAGEDIEN PATKULL. Den beklagansvärda episoden i Carl XII:s historia, som Patkulls behandling deri utgör, har af en Hr Gutzkow i Berlin blifvit begagnad till ämne för en tragedi, som derstädes gifvits med utmärkt bifall. Efter 2:dra representationens slut blef författaren framropad. Han har gifvit den gräsliga tilldragelsen en tragisk karakter derigenom, att han skildrar hjelten som en demokrat vid Sachsiska hofvet, hvilken på detta sätt vill, i trots af den då varande politikens låghet och förkastlighet, vinna sin goda afsigt för Liffland, och derigenom att han i Rysk uniform producerar sina posa-idter, afslöjar fröet till den misshällighet, som motiverar hans fall. Kurfurstens lättsinnighet och vällust, som allena gjort en sådan kränkning af folkrätten möjlig, röja sig isynnerhet i bans kärlek till Patkulls trolofvade. Härigenom åstadkommes katastrofen, och en effekt-scen vinnes för theatern. Kurfurstens karakter är väl tecknad, och man ser med nöje hos bonom en benägenhet till förbättring. Arbetet berömmes för enskilda förträfliga momenter, bvilka mer än uppväga de brister, hvarmed man ej kan neka att det äfven är behäftadt. ee —————— (Insändt.)