känna synderna, samt hvar t sin ordning så frimodigt, okonstladt och kort som möjlig upptäcka sitt hjertas tillstånd, de åtskilliga fre stelser och den befrielse derifrån, som han efte sednaete sammankomst erfarit, och att ledare först bör omtala sitt tillstånd, men sedan få vara så frågvis mot de andra som han behaga — Sådant hindrar visserligen mången att blfv methodist, såvida han vet om det förut. Hr A har också lindrigt tadlat det, men icke dei funnit katholicismens ändamål, att nemligen var ett vilkor för syndaförlåtelsen. Hvad som än vi dare högeligen förundrat Rel. är, att Hr A., d han till och med, enligt dokumenten, säger at dessa bandbikter ej nödvändigt höra till metho dismen, likväl icke närmare underrättar oss or förhållandet här i Stockholm i det afseende hvarpå mången är nyfiken (med eller utan an Hedning) och hvilket skulle så mycket mera in Itressera, som methodisternas pastoral-adress å 4840 ju omtalar ännu bibehållna regelmessig gudomliga hemsökelserp och dokumenten ju än nu fordra, att om någon bryter reglerna, må de blifva bekant för dem, som vaka öfver denna sjä Ett närmare utredande af methodismens verk ningssätt och eröfringar hos oss hade, enligt Ref: tanka, varit på sin plats i denna uppsats. At det kunnat blifva kinkigt nog, medgifves, me när Frey börjat leken med ett sådant ämne, s bör han hålla ut, och ingalunda åtnöja sig me det yttrande, som vi alla hvar inom sig redai gjort, att pietismen gifver, i de numera för hi storiens blick öfverskådliga följderna af dess se ger inom Lutherska kyrkan, lärorika varninga emot methodismens möjliga vådor. Hvad åter den andra uppsatsen angår, som ä af Docenten J. Arrhenius och kallas: Antcck ningar öfver Fornverldens Flora, så är den ei skicklig framställning af forskningarnas resulta 1 geognostiskt hänseende och af de slutsatser hvartill man i anledning deraf kommit i geolo giskt-botaniskt. Emedan ämnet är ett af dein tressantaste, och anteckningarna väl gjorda, så ä det gifvet att de gerna läsas först och främst a dem, som icke haft tillfälle att studera geolo gien, och sedan med lätthet samt bifall äfven a de i ämnet kunnige. Det har gladt Ref. att s Förf. hemmastadd med Hisingers Lethea Suecic: och Liebigs arbeten öfver den organiska kemier i dess användande på åkerbruk och fysiologi, oc att han i sitt egentliga ämne öst ur originalkäl lorna. Sedan han visat att forskningarna fram ställa isynnerhet trenne vextslag såsom de äld sta på jorden och egentligen i form af försteningar i stenkolsformationen förekommande, nem ligen Ormbunkar, Lycopodiacex och Equisetacex men der dock såsom jättar emot nutidens visar han äfven de tvenne hufvudpunkterna afseende på jordens tillstånd då dessa vextei lefde: 4:0 att de grönskat på en arkipelag a små öar under sådana förbållanden , som nt för tiden på nya Zeeland eller S:t. Helena m fl. st., der dessa växter änpnu förekomma mec trädstammar; 2:o att dessa öar i följd der af måste haft ett mycket varmt klimat. — Nä han sedan talar om växternas absorption af kol syran ur luften, hvarigenom den sednare sålede: blifvit renad och förberedd för högre djurslag nämner han äfven kol såsom ännu ingående : luften till Yo. Enligt goda författare skulle hon likväl icke innehålla mer än 4 tiotusendelar kolsyregas och ej mer än 2 tiotusendelar kol. Nu en anmärkning, som kanske icke delas af andra. Ref. har trott, att en tidskrift, isynnerhet om den så sällan utkommer som Frey, för sina uppsattser borde välja ämnen, som specielt röra den tidpunkt, då häftet utkommer, d. ä. dagens angelägenheter och upptäckter i vettenskap och konst; men en afvikelse endast tillåtas, om man dermed vill inleda läsaren på ett ämne som tillhörde sanningens närvarande pulsslag tingens ådror. Fornverldens flora, såvidt den i dessa anteckningar förekommer, är ej en dagens fråga, emedan den redan längesedan var känd till de här nämnda resultaten. I en specielt botanisk eller geologisk tidskrift, som nu först hade begynt, kunde den möjligen varit behöflig; men mindre i en så generel qvartalsskrift medså föga utrymme som Frey, der man dessutom, enligt hvad Ref. hört, nu till första häftet lärer varit söfversvämmad af bidrag. — Herr A. torde dock finna, att denna anmärkning icke gäller hans anteckningar, utan endast den plats, der de blifvit infogade. (Forts. följer.) LANDSORTS-NYHETER. Fahlun den 8 Juli. Bergsmännens kopparinväeninge har undar Juan; månad utaetnartCtarmpenf.