-; OVR SPUR nn IGT FC SRVuVS 55 SVT SARRR DB ädlare njutningar än det lättköpta ruset, att slafveri, betryck och bekymmer, som vore i behof af något trösteeller döfningsmedel, vore orsaken till fylleriet, hvilket i sin erdning bidrog till eländets fullkomnande. — — Man motsade mig icke. (Forts. följer.) vr EF --4 ———————— j BOKHANDELS-BULLETIN. i FREY, Tidskrift för Vetenskap och Konst. En tidskrift för vetenskap och konst, och det af hvad vår akademi har lifligast bland vetenskapens och koststudiernas idkare, af sjelfva den blommande akademiska ungdomen, äfvensom af unga män; de allvarsammaste vettenskaperna, theologien och juridiken; med ett ord en akademisk, ungdomligt liflig diskussion — se det är någonting intressant, ett fenomen, som vi helse med ett gladt välkomnande! Derföre har också Red., då den härom dagen anmälde denna tidskrift, lofvat att återkomma till densamma. Vi förnya vårt total-omdöme: Frey är liflig, inbjudande, rask i omdöme, utan fruktan bekännande sin innersta tro. Han synes oförargad, när han tadlar eller titlrättavisar: följer nu deraf, att han oförargad mottager vårt blandade loford och tadel, så hafva vi icke misstagit oss på hans natur. — I förbigående må vi säga, att det är ; farligt för den, som spelar hans roll, att ej kunna lämpa sig efter sin publiks fordringar, utan att förlora sin egen löpbana och jemnvigten deruti. Prologen af Malmström innehåller några poetiska och upplyftande tankar och bilder. SanI ningen är; säger han, ett blod, i omlopp i Itingers ådror af lefvande och eldig kraft, ett I träd, som växa skall i evighet och fullvext bli, I när evigheter sluta. — Men lifvets högsta vili kor heter strid. Andens alster, rika eller arma, dock äro visare på tidens ur. Till fosterlandet våra mödor höra,. Vi likna skördarn, som med kasteskofveln den strida säden samlar i den hög, som är en grundskatt 1 hans herres hus,. — Några oegentliga bilder måste vi anmärka, och det emedan Malmström sjelf i sina rec. med rätta strängt nagelfar med andra skalder. En strid, som enhet bringar, der nederlag ej finnes,. Man i sofrar; väl icke från slagg. Den som lefva vill för minnet blott, han har vändt ryggen åt sitt eget minne(?) — Förf. nyttjar lunder i Istället för lundar, ehuru det ej en gång här behöfs för rimmets skull. Häftet innehåller tvänne längre uppsatser, såsom det vill synas ämnade till underhållande, eller kanske rättare lärorik läsning i vigtiga ämnen. De ha i sådant afseende icke heller gått miste om sitt mil, ehuru de begge egentligen icke äro annat än relationer om de ifrågavarande ämnenas skatter och ståndpunkter, men relationer gjorda af skickliga och kunskapsrika personer. Vi måste således göra en serskild liten öfversigt af hvardera. Den första uppsatsen handlar Om Wesleyanska methodismen, och är af IL. A. Anjou. — Ett skickligt ämne! Men förskräcks ej, bäste läsare, Hr Anjou har väl skrifvit sin artikel intressant och upplysande, men försigtigt: hvarigenom svåra och genanta omdömen visserligen undvikits, men en bestämd och intimare bekantskap med den Svenska methodismens predikare och syften förmodligen också förlorats. Anjou har framställt methodismen efter de tryckta dokument, hvarpå han haft tillgång, såsom John Wesleys Jurnal från 1740-talet, The WesleyanMethodist-Magazine 4833, Wesleys underrättelser från 1760-talet, Methodisternas Pastoraladress 4840, m. 1. Det är visst förtjenstfullt, att för oss ha samlat dessa uppgifter och derigenom lemnat oss statuterna; men vi skulle verkligen vara ganska otillfredsställda med endast detta, om han ej lofvat att framdeles egna: en. utförligare: framställning eller granskning åt ) serskilda punkters af methodismen. Innan det sker skulle det sannolikt icke vara ohelsosamt : för den unge författaren, att genomläsa och begrunda den förträffliga artikel öfver detta ämne, som nyligen stått i Stora Kopparbergs Län stidning. Åt denna afhandlings bedömande, såsom en; kyrklig angelägenhet, kunna och vilja vi lemna; serdeles vidlyftighet. Dock måste ref. göra den anmärkningen, att den framställning af flera bland methodismens satser, som Anjou gifvit, varit så beskaffad, att referentens benägenhet ! för desamma verkligen varit halfväckt. För någon fara i följd af ett möjligt fullvaknande har! han likväl blifvit betryggadaf Anjou sjelf, som förklarar methodismen ej behöfva fruktas af den Lutherska kyrkan, då han endast vill stålla sig som en fyllnad derinvid, om denna kyrka skulle antingen sakna sjelfva medlen till verksam fromhet, eller åtminstone icke synas Tätt använda dem; och då dess framträdande i detta förhållande ej är en ovanlig företeelsen. — Men om: också Anjou kommit att anslå några strängar i Ref:s hjerta, på samma gång han tecknade sat ser ur methodismen, så kommer väl Ref. ej nog nära methodisterne för det, ty Anjou har dock, ; det måste erkännas, äfven omtalat, att de påjs qvarten bestämma ögonblicket för syndarens omvändelse och att de 4840 förklarat regelmässiga . gudomliga hemsökelser för väsendtligen nödvän-! diga för sitt bestånd.s Anjou har äfven tadlat? sådant. — Men hvad som förundrar oss är, att han (åtminstone i början) så litet behandlat den regeln för detta samfund: att det skulle samLa Sr ck j Il ( S I