Aftonbladet – 12 juli 1841, sida 2

ERE rr ———.vise— — — —AA ! mn att blifva innebränd. Han, med hustru och barn, måste i blotta linnet flykta från rummen, der de sofvo. Deras tjenstepiga, som sprang tillbaka, för att hemta sig en kjol, omkom i lågorna. Af 50 hästar, 2 zebras och 2 åsnor, blefvo alla räddade så när, som 53 hästar och 4 åsna. En högst dyrbar garderob blef äfven lågornes rof. Hela förlusten uppskattas till.30,000 , och olyckligtvis för Ducrow hade han icke låtit försäkra hvarken hus eller inventarier. Omkring 250 personer, som hade sitt uppehälle genom detta etablissement, blefvo genom dess förstoring brödlösa. — Uti Kulm, i Preussen, tilldrog sig i slutet af förra månaden, att en registrator vid landtoch stadsrätten, vid namn Borne, på öppen gata och i flera personers närvaro, nedskjöt en annan, allmänt aktad tjensteman, justitiekommissarien Feichtmeyer. Orsaken till mordet berättas på följande sätt: Borne hade, genom ett oordentligt lefnadssätt och våldsamhet mot sin hustru, föranledt en äktenskapsskilnad inför domstolen ; Feichtmeyer hade härvid. varit bustruns rättegångsbiträde, och derigenom ådragit sig ett bittert, oförsonligt bat af Borne, hvilken redan flere år tillbaka hotat skjuta bonom, hvarpå han likväl, i anseende till Bornes lättsinniga karakter, icke fästat någon afseende. Dagen efter midsommarsdagen, klockan v, 42 förmiddagen, då Feichtmeyer skulle från sitt hemvisst begifva sig till rådhuset, mötte honom, i granskapet af detta, Borne. och ropade tiil bonom: Fall på knä och bed, din sista stund är kommen!, och knappt hann den olycklige svara: aHvad vill ni, min berre? förr än Borne med ett skott af sin bössa nedskjöt bonom, i allt folkets närvaro. Efter ett hånskratt, och med de orden: aJo, jag träffade bra!, öfverlemnade sig mördoren i rättvisans händer. Ännu bar ban icke visat något spår till ånger öfver sitt brott. Den mördade var en lycklig make och familjefoder. PS