Aftonbladet – 12 juli 1841, sida 1

Föga nyfiken att lära känna våra stora författare, sysselsatte sig Sebastian endast med blåstrumporna: man: känner att litterära fruntimmer så blifvit benämnda, emedan de icke alltid bära de hvitaste strumpors 7 Han fann desså damer klädda utan smak. Deras tojlett erbjöd den besynnerligaste blandning af illa svalda färger: de buro gula tufbanerochH röda rober; blått charp På gröna klädningar: hattar med plymer och smutsade kängor. — De hafva icke tid att vara kokötta, tänkte Sebastiån, och fortsatte sin mönstring. Dessa: damer voro i allmänhet mycket högröstade, och talade mycket fort; de pratade icke, de höllos tal eller:rättarei diskuterade med ett eget slags .bitterbet och envishet. Mah fick knappt en gvart timmas öronljud, för att höra en ung flicka läsa opp, ewt stycke på vers omScipios återhållsamht. Sebastian fann; både flickan och verserne illa turnerade. Han varseblef imedlertid: uti samlingen ett ganska vackert fruntimmer, enkelt klädd i hvit klädning och perlor i håret. . Han närmade sig henne i det ögonblick, då hon begynte. ett samtal medett annat fruntimmer, trettio. år, med en ofantligt läng näsa, prydd med ett par glasögon med sköldpaddsbågar. Hur mår du i dag, petite? frågade den äldre med glasögonen. Illa, svaråde den yngre, gäspande; jag är hörribelt trött, men jag beklagar mig icke deröfver; jag Kar förtjent åttio francs i natt. I Verkligen? det var gentilt. — Ja, under det in man sof, skref jag för Jorwrnal d2 Paris en åttio-francs-feuilleton. — Jag för min del har ända till midnatten måst läsa korrektur på tidningen. Det är ett riktigt hundgöra ! Jag har bestämt mig att numera ie arbeta för teatern. I dag har jag begärt läsninge af min nya pjes. Men din dram, hur går det med den? — Tala icke derom, återtoz damen med perlorna