Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 4

belungsklippan, liksom ingen här finnes, som skulle vilja upphäfva enkammar-systemet i national-representationen. Lika litet har man några invändningar emot Norges förening med Sverge under en dynasti, sedan hofvets amalgamations-försök nu blifvit uppgifna och Norska institutionerna vunnit ett starkt medhåll i den upplysta Svenska nationens offentliga opinion. Men oaktadt all denna öfverensstämmelse i dessa delar, framträda dock här ganska märkligt tvenne partier, för bvilka man likväl hittills förgäfves sökt att utfinna parti-namn. Vi vilja kalla dem de Norske Fxaltados och Moderados, oaktadt vårt nordiska folk alldeles icke kan jemföras med dem, hvilka urspruvogligen begagnat dessa parti-namn. Våra exaltados fordra en fullkomlig unions-likhet för begge de förenade rikena; Riksståthåilare-värdighetens afskaffande: StatsRådets besättande med män, hvilka såsom medlemmar af national representatiooen förvärfvat sig nationens förtroende; åsidosättande af alt slags gunst-system vid utnämningar till embeten och tjenster, genom antagandet af anciennetets-grunden; en allmän näringsfrihet inom alla borgarklasser; samt afskaffandet af många onyttiga vh kostsamma formaliteter. De Norska moderados ro deremot, utom i afseende till näringsfriheten, af helt olika grundsatser. I några punkter ansluta de sig till den Ssenska aristokratien, hvilken de på det hela finna förkastlig; i Ståthållaren vilja de gerna se en vice-konung omgifven af ett glänsande hof, såsom den finare bildningens medelpunkt; StatsRåden skulle vara vida mera än blott Departementschefer; vid alla civil-tjenster borde den skickli.e juristen, som gått genom sin examen, företrädesvis begagnas; lärarebefattningarne hellre uppdragas åf glada sällskapsmän, än åt grundlige lärda; endast Evangelisk-Lutherska prester tillåtas att hålla offentlig gudstjenst, samt alla dissenters således undertryckas eller landsförvisas; klokbeten, så trode, bju der att isynnerhet inskränka BondeStåndets inflytelse igenom sådana formaliteter, att isynnerhet på Stor: thinget händerna på dem blifva något bundna, och endast de professionella rättslärde kunna göra deras mening gällande. Sådana äro ungefär hufvuddragen i vära partiers karakteristik. Att Nrrmännen skulle vara alldeles fria ifrån de andra nyanceringar a vår tids opinioner, med undantag af absolutismen och servilismen, låter väl ej heller tänka sig. Si t. ex. uppträdde för någon tid sedan ett det unga Norgex, som eftersträfvade att beherrska litteratu ren, likväl den esthetiska mer än den politiska, mer utan att efterlemna andra spår, än en brokig oc! skrufvad fraseologin; 0. S. V.