Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 3

vegången tjufnad, och förde benne med sig. Till cke ringa förvåning för James såg hon sig föras ill enkan Bentley i Garrickhill, och de tre fordrade 1u under svåra hote!ser 100 L., och sedan James vögtidligen förklarat, att hon icke hade så mycket penningar hemma, aftvungo de henne en: anvisning hå 100 Pund Sterling, ställd på en pantlånare, vid namn Williams, att betala vid uppvisandet. Innan le tre följande morgon gingo bort för att uttaga penningarne, bundo de James i den litet från byn iggande kojan. . Det lyckades dock James att göra ig lös På en omväg skyndade han till Williams och erfor, att enkan Bentley sökt honom, men ianseende till Williams frånvaro icke erhållit några penningar, men lofvat att återkomma om en timmes. Saken angafs genast hos närmaste polisstation, och nzan Bentley, jemte den ena manspersonen, fast0308. Den andra har man icke fått reda på.Utan ång öfverläggning förklarade juryn båda skyldiga, ch de dömdes till två-årigt tvångsarbete — Anmirkningsvärdt är, att alla de vittnen, som hördes vid detta tillfälle, vitsordade den emellan de båda fruntimmerna aldrig störda äktenskapsfreden äfvensom att Maria Easts utseende, såsom sig bör, år helt och hållet qvinligt, men: hon, det oaktadt, lyckats att så fullkomligt dölja sitt kön. Mer än en gång har hon varit medlem af juryer, och har hon till och med, utan att uppväcka den ringaste misstanka. med stort bifall varit deras ordförande. — DEN FÖRLORADE SONEN. Omkring tio år iro förflutna, sedan sonen af en ansedd man i Versailles rymde ur föräldrärnes hus, emedan han, för något begånget skälmstycke, blivit hårdt agad. Gossen var då tretton år gammal och redan en sådan odugling, att fadren hotade att sätta honom på korrektignshuse!, om han icke bättrade sig. Efter fortsatta, sorgfälliga efterspaningar öfvergaf fadren slut: ligen. hoppet att återse honom, och hans sorg öfver den förlorade sonen minskades småningom, genom tidens inverkan. — 1 förra månaden reste fadrer till Paris, för att bese målnings-expositionen. Har hade redan en timma gått fram och tillbaka i Lou vrens salar, då han i trängseln af åskådare kändt en hand stickas ned i sin ficka. Han fattade tag handen, och den, hvilken den tillbörde, sökte för gäfves lösslita sig. Då ficktjufyen slutligen märkte