Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 2

;ch är, utom de båda kontrahenterne, underskrifvet af tvenne vittnen: John Fisher och Benjamin Greene, servanl to M:r Milton. Skaldens namnieckning ir, oaktadt hans blindhet, särdeles skarp och tydlig. Denna intressanta relik från år 1666 pryder, under glas och ram, Rogerts bibliotheksrum i dess lika klassiska som gästfria hus, vid St. James Place i London, och kostade honom på en auktion 70 gui1cer, ungefär 900 Rdr Banko. Genom nämnde konrakt, som nu blifvit betalt med 70 guinter, sålde Milton sitt odödliga ärbete för sjundedelen af denna umma eller 40 Sterling, med vilkor, att ena välften skulle betalas vid manuskriptets aflemnande ch den andra tvenne år sednare. Dessutom skulle van för hvarje ny upplaga, som icke fick öfverstiga 1500 exemplar, erhålla nya 5 . Skalden dog sju ir efter första upplagan, innan den andra utkomnit, men hans enka sålde sedan hela förlagsrättigeten för en summa, i ett för allt, af 7 f, så aut iet klassiska poemet inbragt Milton och hans fa milj tillsammans 47 Sterling (ungefar 200 Rdr Bko). Han var öfver 50 år då han blind, sjuk och snsam, började sitt stora verk. Nära samma ålder hade Walter Scott då han förband sig, att genom sina litterära arbeten betala en skuldbörda af 120,000 . På sitt sent begynta verk stödde Milton sitt hopp om oförgänglig ära. Walter Scott vågade en redan vunnen ära på uppfyllandet af sitt kolossala itagande. Båda fortsatte, med karakteristiskt nit och ihärdighet sitt företag, och oaktadt år och sjukdom, förlorade ingendera sitt mål ur sigte. Inom sju år hade Milton fulländat sin gudomliga sång och detta papper var en obestridd anvisning på odödlighet. På sju år hade Secv!tt betalt sin skuld med undantag af en sjettede!, då kom döden och befriade honom från den oerhörda ansträngningen. Lilleraturens annaler äro ej Serdeles rika på sålarna hjeltemodiga, och af framgången krönta, benödanden. . — JitreRäÄrR Notis. Elt intressant bidrag till len klassiska litteraturens bibliografi, lemnar den itkomna åttonde och sista delen af Panckouckes Fransyska öfversättning af Tacitus. Denna del invehåller ett nytt, tillförlitligt och fullständigt regiter eller tillägg, en afhandling om manuskripterna ch en bibliografi om utvisande ej mindre än 4055(?)