Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 1

ten, men denna anmärkning må, jemte den förutgående, skrifvas på räkningen af Hr Grandets näsa, der verkligen en hel hop kunde få rum; Den plötsliga öfvergången från kokett, tanklös fjolla, till en känslig, öm qvinna, motiverades af Mamsell Widerberg med mycken skicklighet, likasom hennes spel vid slutet af andra akten var ganska godt. Hvad generalen (Hr Andersson) beträffar, var han icke helt och hållet inne i sin roll; han tycktes ännu icke blifvit riktigt qvitt hvad man kallar lampfebren,, och en viss obestämdhet i hållning och deklamation, gaf tillkänna debutanten. Detta var icke bra, ty en general, fastän böjd under en skönhets ok, får icke hafva så mycket af kujon i ryggen — han får icke glömma det martialiska i skick, om ock hans hjerta skulle inför herrskarinnan åtnöja sig med graden af subaltern. Dock vilje vi tillägga, ut vår general äfven hade sina goda momanger, t. ex. uti afskedsscenen under flöjt-ackompangementer. DEN NYE REGEMENTSCHEFEN, KOMEDI I EN AKT, gafs äfven samma dag på Djurgårdsspektaklet. Det är otroligt hvad nio hofrättsauskultanter och en baron göra för uppseende tillsammans,, säger författiaren till Amalia Hillner; men hvad vill det säga emot lika många sporrfagra, löjtnanter och en markis! — den som tviflar på effekten al en dylik seen, han gånge till Djurgården att se ofvannämnda lilla enakts-komedi. Der får man vidare se, hurusom den unge markisen, utnämnd öfverste för ett regemente, med sin af klassisk lärdom fullproppade guvernör, anländer till sin station, och hurusom han genom trogen efterföljd af sin hedervärda onkels råd: gör skulder, duellera, kurtisera, grundlägger inom en ganska kort tid sitt anseende inom regementet. Unga hr markisen eger dessutom en hel hop rätt artiga talanger: han kan sy tapit