Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 1

sme--——— Cem I HW Ä IOÄIÄOLO AA UI DJURGÅRDSTEATERN. VÄNNEN GRANDET, KOMEDI I TRE AKTER, en bekantskap sedan Delcourtska teatersällskapets vistelse härstädes, har man i Svensk drägt återsett på Djurgirden den 7 dennes. Det är en af dessa lättsmälta Fransyska anrättningar, som man ser gerna, utan att efter deras förtärande man känner sig hafva serdeles mycket i behåll, men som man också möjligen för att se huruvida icke ,Vappetit viens en mangeant, kan se om igen. Ea ung enkehertiginna uti St. Germain, mycket vacker, mycket älskvärd, mycket kokett, som gjort sig till regel att aldrig tillåta känslan få ett ord medl i laget, samt att underkufva alla unga mäns förstånd och hjertan, och att sedan genom sina beräknade nycker obarmhertigt plåga dem, hehandla dem som narrar, som dockor i ett schackspel, och då hon tröttnat vid denn, bortkasta dem som leksaker. — En ung förträfflig general — kär öfver öronen, oeh svartsjuk som en Italienare — den der en rundaa tid låter dea nyekfulla damen spela gäck med sin värda person, samt slutligen då han får ögonen öppnade, samlar allt sitt militäriska mod tll en manhaftig reträtt. En gammal hedersman till doktor, generalens vän, och en vän sen, som jag vill lofva inte finns i hvar buske; den der är en afsvurea fiende till alla koketta fruntimmer i gemen, emedan han för en sådan listig dam skull afbrutit sitt högra ben; en ovän som icke är rädd att säga vår älskvärda hertiginna, om det kommer derpå an, att hon är en behagsjuk, hårdsint qvinna, och att han ämnar göra allt som i hans magt står, för att draga sin olyckliga vän ur hennes pklor,; bevara mig, hur kan man yttra sig så obelefvat om ett fruntimmer, en hertiginna till på köpet! nå, nå, doktor Grandet är, det få vi medge, (som hertiginnan Mathildas tant, prinsessan, med