Aftonbladet – 9 juli 1841, sida 1

NRA —— hÖ RV ett anboret leende uttrycker sig) en gråbionn, som inte har något af den gamla goda tiden (Ludvig XV:s tidehvarf) uti sig. Dessa 3:ne personer utgöra hufvudrolerne uti detta lilla stycke, som dock äger några rätt lyckade ställen, t. ex. scenen emellan generalen och hertiginnan, då doktor Grandet, som förutsett sin väns svaghet, från ett närgränsande kabinett, uaderstöder hans mod, som esomoftast håller på att stranda mot den förledande hertiginnans argumenter med några flöjttoner ur la dam Bloruhe: akta, akta, ty hvita frun oss följer sagta etc., samt en scen mellan Mathildas syster och hennes älskare, då den enfaldiga flickan vill pröfva några af sin systers theorier för att plåga sin älskare, men afbrytes af doktor Grandet, som igenkänner symptomerna af sin erkefiende koketteriet, och botar sjukdomen i sin uppkomst. Hr Torslow är såsom oftast, och i de flesta roler är fallet, en förträfflig doktor och hans mimik är alldeles oöfverträfflig. Dock kunde han, efter vårt omdöme, gerna undvarit den artificiella näsan, som nu är så stor som sjelfva ,Prins Amaranths med stora näsan, och så glödande, som någon karbunkel-poets, dels emedan man helst, så ofta det är förenligt med rolen i öfrigt, ser Hr Torslows välbildade ansigte utan alla sådana artificiella tillsatser, dels ock, emedaa det vackra uti doktor Grandets karakter, hans uppriktighet och sällsporda inneiliga vänskap för generalen, alltför väl stå tillsammans med, och till och med framkalla begreppet om ett angenämt yttre. För det behöfligt löjliga och humoristiska uti rollen, äro Hr Torslows rika resurser tillräckliga, utan att han behöfver anlita denna utväg, hvarigenom han synes, hvad han aldrig är — långnäsig. Mamsell Widerberg gaf den koketta hertiginnans parti ganska bra — något för mycket fritt spel tycktes hon dock lemna skrattmusklerna uti första och andra ak