Aftonbladet – 7 juli 1841, sida 4

Ter:medens ordförande beslutade anslag, och att Hr Friberren deremot varit fullkomligt berättigad att, enligt hvad Hr Schartau sjelf närvarande hört, förständiga vaktmästarne, som visat sig tveksamma vid Sekreterarens befallning om anslagets uppspikande, alt detta anslag utfärdades enligt Utskottets beslut, bvilket vaktmästarne hade att ställa sig till efterrättelse, Flere ledamöter instämde häruti. Hr Grefven och Ordföranden yttrade, att om äfven Hr Frih. Tersmoden vid det ifrågavarande tillfället, sedan Hr Grefven lemnat klubban, lagligen ägt att hos Utskottet föra ordet, så vore det obestridligt, att sedan Utskottet derefter åtskiljts ingen annan kunde vara berättigad att såsom Utskottets Ordförande uppträda eller i sådan egenskap meddela befallningar, än den som vid nästa sammanträde hade att, enligt grundlagens föreskrift, intaga ordförandeplatsen; att Hr Frib. Tersmeden således icke varit berättigad att gifva nägra befallniagar till Utskottets vaktmästare, hvilka hade att lyda Kansliet, likasom Kansliet Utskottets Ordförande. Ni!s Persson från Örebro län anförde, att kan ansåg Hr Grefvens och Ordförandens gjorda förklaring icke kunna förringa lagligheten af det beslutade och verkställda anslaget. Hr Friherre T.rsmecden, som härefter erhöll ordet, förklarade, att innan han ville yttra sig, vaktmästaren skulle tillsägas att aftråda. tedan vaktmästaren, på gifvet tecken af Hr Grefven och Ordföranden, utgått, anörde Hr Friherre Tersmeden, att Hr Friherren, när vid gårdagens sammanträde Hr Grefve Horn lemnat ordförandeklubban, ansett för sin pligt att upptaga densamma. samt att, oaktadt det af Utskottet fattade beslut om Förstärkta StatsUtskottets sammankallande, för att votera öfver propositioner, som blifvit af 2:ne Riksstånd afslagna, vore stridande emot Hr Frih:s cgen åsigt, Hr Frih. likväl icke ansett sig kunna förvägra att framstalla dena af Utskottets majoritet iskade proposition, rörande anslags utfärdande till ett sådant sammanträde; att sedan Utskottet, efter bhärutinnan faitadt beslut, blifvit af Hr Frih. upplöst, Sekreteraren Hr Kämmarrättsrådet Sandström anmält, att Hr Grefve Horn förbjudit vaktmästarne uppspika ifrågavarande anslag; aw Hr Frih. icke trott att Hr Grefve Horn skulle sänka sig så lågt, att genom vaktmästarne förhindra verkställighet af Utskottets beslut; att imedlertid den vaktmästare, som uppå Sekreterarens kallelse inkommit och blifvit tillsagd att uppspika de honom då tillika lemnade anslagen, förklarat, det han vore af Hr Grefye Horn förbjuden att en sådan befallning efterkomma, hvarefter, då Sekreteraren förnyat sin tillsägelse, med förständigande att sådant vore Utskottets beslut, men vaktmästaren likafullt syntes tyeka, hvad han borde göra, Hr Frih., som, vid det tillfälle beslutet fattades, fört ordet hos Utskottet, ansett sig pligtig att vitsorda Sekreterarens uppgift och tillsäga vaktmästaren att lyda. Hemställande Hr Friherren till Utskottets bedömande, huruvida han ej härutinnan rätteligen förfarit. (Forts. fölier.)