med det klara elementet syntes aftvätta och hejda. S. stannar; han studsar vid åsynen härafq Högste Gud stammar han, och kastar vilda blickar på den unga liflösa skönheten. Han förskräcker de båda fruntimren och den omkringstående betjeningen, som genast förstår de fösfärliga blickarna och det hemska ihåliga ropet, att de framför sig sågo en galning. De ställde sig derföre tätt omkring den sjuka. Sögön rullade vildt. Högste Gud! ropade han med raseri och öppnar i detsamma med våld denna lefvande : barrierre, och nedföll på knä vid den unga fliekans sida. Hon öppnar i detsamma sina sköna bruna ögon, fäster dem matt och frågande: på den vansinnige, som med elt skri, icke möjligt att beskrifva, ropar! Högste Gud, Anna! Då han utstötte dessa ord nedföll han död bredvid den unga sköna flickan. Hon var hans älskade Annas dotter. Ett blodkärl brast i hans bröst, och med detsamma det band, som fasthöll den vandrande hyddan vid lifvet, sedan det gudomliga redan förut gått till sitt ursprung. (Slut.) QUINTINUS. —A 2ru— ce