satta spöeller risstraff alltid skall ådömas, då någon af dessa förbrytelser första resan begås. S 59. WI hafva föreslagit och Kongl. Maj:t i nåder bifallit, att, med upphäfvande af alla angående stockstraff utfärdade föreskrifter, sådant straff icke vidare skall äga rum, och att, dels i det fall, då böter, i brist af tillgång hos den sakfällde, bordt dertill förvandlas, samma böter skola, på sält lag och författningar i allmänhet innehålla, med fängelse aftjenas, dels ock i den händelse, att främmande religionsförvandt bordt undergå stockstraff istäl!et för uppenbar kyrkoplikt, underrättelse från predikstolen i kyrkan, vid hvilken stockstraffet skolat verkställas, bör meddelas cm den felandes namn och brottets beskaffenhet; äfvensom att, med upphäfvande af 20 Kap. 41 Missgerningsbalken, 64 S 4 mom. af Kongl. förordningen om skogarne iriket den 4 Aug. 1805 må erhålla följande förändrade lydelse: ctHugger någon neder eller med vilja förderfvar annans till prydnad eller lugn planterade träd, eller ock annan skogsplantering, den skall, utom skadeersättning efter mätismannaordom, samt de böter, hvartill han antingen efter serskildta lagakraftvundne vitesförbud, eller för åverkan åfruktbäranda träd, kan hafva sig skyldig gjort, straffas med böter, beräknade för hvarje träd till 6 Rdr 32 sk., eller med fängelse vid vatten och bröd, efter omständigheterne; och kommer, i händelse böter ådömas, men tillgång till dem saknas, deras fulla belopp att enligt lag förvandlas. S 60. Med Kongl. Maj:ts nådiga hifall hafve WI beslutat, att Kongl. brefyet den 3 Juni 1752, angående tillåtelse för Hofrätterne, att i dråpmål döma till lottkastning, då ej utrönas kan, hvilken af flere varit den dödes baneman, upphört att vara gällande. (Forts. ölj.) nr a a a