sättning, som träffat honom förgen ringa:skuld til en värdshusvärd, hvilken försett honom med han: tarfliga måltider. Williams öfvervägde nu de svå righeter, som mött honom, då han velat vinna stort namn. som auktoriteter för sin stiftelse... Han beslö derföre att taga sin tillflykt till en anonym anmä lan, hvari han icke vände sig till publikens rättskänsla och tacksamhet utan till individernas humanitet. I nästa sammankomst anslogos åtta guineer Lill en dylik anmälan, men framgången var tillräcklig att betäcka kostnaderna derföre och för tryckningen af sällskapets stadgar. Williams beslöt nu utlysa en allmän sammankomst för ändamålet, hvilken hölls den 48 Maj 1790 och medförde stiftelser af Literary Fund Society. Mot årets slut Had sällskapet redan så utvidgat sig, att det ej allenas kunde betäcka de löpande utgifterna, utan äfver kunde tillsätta ett utskott, för att utdela dess väl gerningar. Endast två ansökningar inkommo dett: år, men hvaraf den första måste afvisas, emedar den var från en oflicer, som utgifvit två små skrif ter, men hvilka Utskottet ej ansåg som tillräcklig anspråk på sällskapets understöd. Den andra an. sökningen hade vida större skäl för sig, emedar den var från en skriftställare af stadgadt rykte hvars historiska arbeten ännu stå i anseende. Ut. skottet beviljade honom åtskilliga enslag, hvilka kunde anses frikostiga i förhållande till de knappas medel, hvaröfver det hade att disponera. Den stående fonder börjades år 4797 och kassa: förvaltningen var det följande året i stånd att för vrärfva det första grundkapitalet. Genom en gor hushållning blef det sällskapet möjligt att, oaktad sina inskränkta tillgångar under de första tio åren använda 4179 Pund Sterl. till understöd och atj samla ett kapital af ungefär 1000 Pund. Det ansenligaste bidrag som föreningen erhållit under sin tillvaro, var en af Öfverste Kirkpatrick år 4803 i Hyderabad (i Indien) föranstaltad insamling af mer än 474 Pund St. Ar 1805 blef Prinsen af Wales sedermera Georg IV, sällskapets beskyddare, mot hvilket han alltid visade sig ganska frikostig. Ai 1818 erhöll sällskapet en korporationsakt, ett mål hvilket Williams föresatt sig som ändpunkten fö sina bemödanden, men hvilket han, tyvärr, icke upp lefde, ehuru han eljest såg sina ansträngninga