Aftonbladet – 6 juli 1841, sida 3

Franklin, hvilken då uppehöll sig i England som sändebud från Massachusetts och andra Amerikanska provinser; men just från denm:sidan, der sådant minst var att vänta, gjordes invänningar mot förslaget, nemligen från honom sjelf. Under det Franklin gaf rättvisa loford åt Sir Williams plan, yttrade han derjemte med mycken ledsnad den farhågan, att en någorlunda ansenlig fond icke skulle kunna samlas för det, jemväl af honom såsom ganska ädelt ansedda, syftemålet, emedan en offentlig uppmaning dertill, sannolikt icke skulle hafva åsyftad verkan. Vanliga välgörande anstalter, så voro hans ord, härflyta från vanliga känslor; eller om för någon af dem en ide eller ett omdöme behöfves, så kan äfven ett vanligt och kalfbildadt förstånd åvägabringa dem; men en anstalt till understöd för ett elände, som står för långt bort, för att vara påtagligt och tydligt, för långt borta att tränga sig Då sinnet, utan som tvärtom drar sig undan från synkretsen — det är en anstalt, hvars ändamål alltid; skall undfalla den vanliga klassen af subskribenter. Amnet syntes alla föreningens ledamötler så vigtigt. :tt man beslöt uppskjuta vidare förhandlingar, och Franklin upplöste derföre sammankomsten med d?2 få karakteristiska orden: Jag ser alt vår vän icke är belåten med våra åsigter. utan vill företlaga anstaltens stiftelse. Utgången må blifva hvilken som helst så skall den i alla fall blifva ärofull för honom, men den skall erfordra så mycken tid, ibärdighet och tålamod, att städet derunder väl kan hinna nöta ut hammaren., Nu vände sig Sir William till Pitt, Fox, Burke m. fi, i hopp att vinna deras understöd; men han anmärker sjelf i bref, som ännu finnas i behåll, att hans plan ansågs som en vacker spekulation, men hyars verkliggörande man ansåg för omöjligt. oo Saken afstannade således för någon tid tilldess en bedröflig händelse år 1788 åter väckte den till lif, då många, som kände Williams bemödanden, derigonom fingo anledning att beklaga deras bristande framgång. Floyer Sydenham, en lika så älskvärd personlighet, som flitig lärd, men hvilken icke hade att hugna sig af någon protektion, ehuru han, genom öfversättning af flera bland Platos verk, förvärfvat sig ett icke obetydligt litterärt anseende, dog nemligen nyssnämnde år till följe af en by