Aftonbladet – 6 juli 1841, sida 3

Undergöraren i Fahlun. En bonde vid namn Nils Halfvarsson kom Lördagen den 3 sistlidne December in till Fahlun och tog qvarter i jugfru H:s gård. Då han påaftonen skulle resa från staden, märkte han att bränvinsankaret, som legat på lasset, blifvit bortstulet. Han beklagade sig härefrer för jungfru H., som uppriktigt önskade att kunna återskeaffa det kostliga kärlet, men icke straxt visste råd. Andtligen erinrade hon sig hafva hört omtalas en brandvaktskarl vid nama Lindgren, som skullebesitta konsten att göra igen förlorade och bortstulne saker. Just som hon påföljande morgon gick hafvande med förslaget att få rätt på undergöraren, inträdde grufarbetaren Eriksson, och hade knappt inkommit förrän det upplystes, att han bodde i precist samma hus som Lindgren. Detta passade sig alldeles förträffligt och Eriksson påtog sig genast, att skutta hem efter undergöraren. Denne kom och tillspordes af jungfrun allvarligen, om han kunde pgöra igen, bortstulne saker. Åh, ärdetingenting annat, svarade den underbare. onog kan det gå för sig. Dermed gick han sin väg och hördes ej mer af den förmiddagen. På eftermiddagen var Eriksson i rörelse för att passera jungfru H:s gård. Just som det varit öfverenskommet upptäckte han jungfrun i fönstret, vinkade genast att hon skulle komma ut, och när hon kommit ut förtrodde han henne att han, Eriksson, varit så lycklig och under sin vandring träffat på ankaret, stående i snön emellan ett par stenar på jungfru H:s bakgård, Andtligen sednare på eftermiddagen kom undergöraren i egen person och frågade huru det stod till och om icke ankaret, som sig bordt, krupit fram. Sedan jungfrun berättat honom, att så verkligen skett, berättade han benne tillbaka, att det varit han, som ställt så till, att ankaret skulle inkomma på Hulphers gård Ingenting var alltså naturligare, än att ankaret beann sig der, men också ingenting naturligare än att man vedergällde primo undergöraren med 2 Rdr 24 sk. Rgs, plus er extra förplägning af bränvin för 42 sk. Rgs, för det han tillrättaskaffat ankaret, samt secundo Eriksson med 42 sk., för det han skaffat rätt på undergöraren. Så slutades detta underverk till alla parternas ömsesidiga tillfredsställelse. Men denne undergörare, som så lätt kommenderade ett bränvinsankare, strandade likväl med hela sin konst emot. ett par byxor — ett plagg, som a fammalt är kändt såsom fiendtligt mot trollen, hvaröre det ock hänges öfver vaggan, för att mota trolen, som vilja bortbyta barnet. En dräng vid MössisseA———L————————— RR TEE