att afgörandet af det ena icke bör hindre, att dem andra framdeles kan tagas i öfvervägande. Jag yrkar derföre, att, äfven om frågan rörande nytt anslags utfärdande icke nu kommer att afgöras, Hr Professor Thomanders förslag må, utan hinder deraf, genast kunna bringas till verkställighet. Hr Wedberg: Jag begär att få till protokollet antecknadt, att jag under diskussionerne om nu förevarande sak icke förr begärt ordet och få nu anhålla om proposition å bifall till Hr Professor Thomanders förslag; så att den anmälan, som enligt densamma, skulle komma att göras hos Riksstånden, må ännu i denna dags plenum kunna der föredragas. Herr Grefvens och ordförandens härefter framställde proposition, huruvida Utskottet för närvarande ville inskränka sig till den åtgärden, att hos Rikets Ständer anmäla anledningen, hvarföre det af Utskottet beslutade och i redan afgånget memorial tillkännagifne sammanträde med Förstärkt StatsUtsk. denna dag kl. 4 e. m. icke kommit att ega rum, blef af Utskottet med ja besvarad. Hr Valley anhöll att få veta om i följd af detta beslut, hans förslag icke kunde nu komma under vidare pröfning. Hr Schartau yttrade sig, vid detta förhållande, nödgas begära Hr Valleys förslag på bordet. Hr Vall y sade sig välej hafva något att invända emot den begärda bordlägningen, men hemställde att Utskottet tillika måtte besluta, att denna fråga må vid Utskottets nästa sammanträde först före: komma. Hr Frib. Sprengtporten yrkade, att de från vederbörande afdelningar inkomne, på Utskottets bord redan hvilande mål, måtte före denna fråga blifva sandlagde. Detta bestreds af Hr Valley, hvarefter och sedan Nils Strindlund yrkat, att, när Valleys försleg blifvit begärdt på bordet, all diskussion derona måtte upphöra, Utskottet, uppå Hr Grefvens och Ordförandens proposition, beslöt att bortlägga Hr Valleys förslag, samt att detsamma skulle, till vidare öfverläggning förekomma vid Utskottets rästa sammanträde. Den 14 Juni, förmiddag. S. D. Sekreteraren, Hr KammarRättsRådet Sandström anmälde, att sedan han, enligt Utskottets uppdrag gifvit Grefve Horn del af det vid Utskottets sista sammanträde af Hr Professor Thomander gjorda tillkännagifvande, det Hr Professorn hade att göra StatsUtskottet en enskild kommunikation, som rörde Hr Grefve Horn personligen, Hr Grefven i anledning häraf till Sckreteraren aflemnat ett skriftligt anförande till Utskottets protokoll, hvilket nu vpplästes och var af följande innehåll: Den korta tid, som återstår för StatsUtskottets tillvaro, bör icke undandragas de allmänna förhandlingar, som ännu kunna åligga Utskottet, hvarföre min af Hr Professor Thomander påkallade närvaro icke heller bör föranleda någon vidare tidspillan, än den, hvarom jag redan äger tillräcklig Ierfarenket. Stockho!m den 44 Juni 1841. : C. F. Horn. Hr Professor Thomanrder anförde: Jag har tagit I mig fribeten andraga till Höglofl. Utskottets protokoll, huruledes jag ämnade vid detta sammanträde göra Utskottet en kommunikation, som rörde Hr Grefve Horn personligen, samt önskade, att någon af kansliets personal måtte meddela Hr Grefven detta, ifall det konvenerade Hr Grefven att då i Utskottet intaga sin plats. Ifrån ett håll, som jag anIser fullt trovärdigt, bar man underrättat mig, att Hr I Grefven skulle yttrat sig sinnad att tillstädeskomma; ;Imen jag finner nu, att antingen något missförstånd af Hr Grefvens ord dervid mäste ägt rum eller också lHr Grefven hafva ändrat föresats. Det af Hr GrefI ven till protokollet ingifna dokument saknar jag all lanledning att anse såsom ordres till StatsUtskottet, Ihuru det bör använda sin tid; men finner det åtPl minstone uttrycka Hr Grefvens enskilda tanka i detta Ihänseende. Det gifna rådet kan jag icke efterkomtlma och skulle icke kunna det, äfven om Utskottet t r hade några vidlyftiga återstående göromål, hvilket icke är händelsen. Genom Hr Grefve Horns frånTlvaro ser jag mig föranlåten att både inskränka och lannars modificera innehållet af min framställning, Uloch det af grannlagenhet, som jag endast sjelf kan ; I bedöma. Det kan icke intressera Utskottet att känna en lenskild mans maximer, och jag måste här för samP manhangets skull likväl redogöra för en sådan, mig tillhörig. Jag anser den, som innebar det embete, I ljag bekläder, vara förpligtad att med saktmodighet l emottaga personliga förolämpningar, och att sätta flganska långt fram den gräns, der nödvändigheten elatt göra motstånd inträder. Det är klart, att alla I menniskor fela i många stycken, och att jag således icke kan såsom sig bör efterlefva denna maxim. TT Dock torde det måhända megifvas mig, att icke haftva i bemödandet att iakttaga den ständigt misslycIkats. Ifrån det enskilda lifvet kunde jag åberopa -I vitsordet af en här närvarande person, som ifrån ett I enskildt sällskap aflägsnade sig, för det jag gjorde Jen jemförelse mellan honom och en af Riksdagens a berömdaste notabiliteter, att jag, då jag träffade ho-Inom nästa gång, talte med Honom och bemötte honom ungefär lika som förut; som prest anser man Isådana småsaker annorlunda, än de stundom betrakYltas, t. ex. af det ännu gällande duells-plakatets mot, ståndare. Om således Hr Grefve Horn, eller hvem det vara rhå, finner sig illa vid min närvaro i er l enskild krets, så tycker jag att hvarken jag eller nå-Igon annan bör hafva något emot att han eflägsnar sig. Helt annat lär dock förhållandet vara om man ERSTA SORAN JAA RSA RSA