kommer den, som är främst bland Utskottet, varej ig ordinarie eller till förstärkning invalde ledamöer af Ridd. och Adeln, och att förhållandet verkigen är, att bland desse ledamöter finnes en med rögre nummer på Riddarhuset än den jag innehafver, nemligen Hr GrefYe von Stedingk: Hr Friherre Sprengtporten: Jag ber att få fästa uppmärksamheten derå, att Hr Grefve von Stedingk cke är ledamot, utan endast suppleant i det Förstärkta StatsUtskottet. Hr Professor Thomanader: Det har redan blifvit yttradt och jag instämmer deruti, att Grundlagen cke stadgar, af kvilken anslag till Utskottssammanräden skall ombesörjas. Huruvida sådant. skall inses uteslutande tillkomma ordförandeu, beror af let begrepp man fäster vid detta ord; Grundlagen innehåller, i nämnde afseende, ingen definition, förmodligen af den orsak, att begreppet derom anselts vara så tydligt, att detsamma icke behöfde definieras. Jag har sjelf, vid åtskilliga tillfällen, bestridt ordförandebefattningen, och jag har då: alllid trott det tillkomma mig, att utsätta samman-t träden för dem, bland hvilka jag haft den äran att föra ordet. StatsUtskottets Ordförande Hr Grefve Horn har försatt sig i en-högst egen ställning, då Hr Grefven nemligen förklarat sig icke vilja bringa till verkställighet Utskottets beslut att sammankalla det Förstärkta StatsUtskottet och icke eller ämna afstå från sin ordförandeplats; men för Utskottet lärer likväl, vid sådant förhållande, icke vara att vidtaga någon annan åtgärd, än den redan före slagne, nemligen att inberätta alltsammans till Rikets Ständer. Jag förutser att Hr Grefve Horn, likasom han inom tvänne af Riksstånden torde hafva att förvänta ogillande omdömen öfver sitt förfarande, äfven lärer inom de begge andre Stånden derföre erhålla många loford och, ehuru jag, för min del, icke kan deruti instämma, vill jag icke, hvarken hyad beträffar omdöme eller känsla, uti ringaste måtto söka att förringa det värde eller den kraft, ett loford af två Riksstånd, då saken tages parlamentariskt, alltid måste anses ega. Skulle Utskottet åter finna, att dess Ordförande, Hr Grefve Horn, under sin utöfning af detta kall, begått någon kränkning af Grundlagarne, står det Utskottet fritt att derom göra anmälan hos Ridd. och Adeln, som då i laga ordning kan utlefverera Hr Gretven att ställas under tilltal; men hva ken tror jag att Utskottet vill vidtaga en sådan åtgärd, ej heller att någon kan hysa den föreställning, att Ridd. och Adeln skulle göra afseende på en anmälan af denna beskaffenhet. Jag får således yrka proposition på bifall till det af mig väckte förslag och förbehåller mig att, när frågan inom mitt Stånd förekommer till ventilation, få yttra hvad jag tänker så väl om Hr Grefye Horns förfarande, som Ridd. och Adelns samt Prest:ståndets åtgärder i nu ifrågavarande sak. Hr Friherre Cederström: Jag önskar att Utskottets Sekreterare målte upplysa, huru han uppfattat frågan om det beslutade anslaget till förstärkt StatsUtskott och skälet, hvarföre sådant anslag icke blif vit utfärdadt. Då jag nu har ordet begagnar jag äfven tillfället att försöka en vederläggning af Hr Helsingii yttranden i afseende på Ordförandens rätt att ensam förordna om anslag til! Utskottets sam manträden, hvilket yttrande jag anser vara förvillande. Då Grundlagen stadgar, att hos Rikets Ständers Utskott den är Ordförande, som bland Ridd. och Adelns närvarande Ledamöter i Utskottet inne har främsta platsen, men rättigheten att föra ordet inom Utskottet icke kan utöfvas af någon viss för hela Riksdagen fungerande Ordförande, utan denna befattning för hvarje serskildt tillfälle tillhör den hos Utskottet närvarande främste Ledamot af Ridd. och Adeln, och således bestyret med anslagen likaledes måste rätta sig efter samma grund; så anser jag häraf obestridligt följa, att beslutanderätten rörande sådane frågor, så framt olika meningar i afseeude derå skulle uppstå, ovilkorligen tillhör Utskottet och icke någon dess Ordförande. Sekreteraren, Hr Kammarrätts-Rådet Sandström förklarade: att anslag till förstärkta Stats-Utskotets sistlidne gårdag beslutade sammanträde till i dag kl. 4 e. m., icke kunnat af Sekretetaren utfärdas, lemedan förstärkta Stats-Utskottets främste Ledamot laf Ridd. och Adeln, Jär Grefve Horn, som tillika lär Stats-Utskottets Ordförande, förordnat, att så icke fick ske; att i fall fråga varit om ett det ordi,Inarie Stats-Utskottets sammanträde Sekreteraren icke I skulle tvekat att, oaktadt Ordförandens bestridande, -Ipå grund af Utskottets fattade betlut, utfärda anslag. likasom i fall det förstärkta Stats-Utskottet, vid nålgot dess sammanträde, fattat ett sådant beslut, SekreIteraren skulle hafva på enahanda sätt förfarit; men latt då nu endast en tillfällighet gjorde, alt samme Iperson vore Ordförande både i det ordinarie och iIdet förstärkta Stats-Utskottet, och det alltid vari öfligt, att Ordföranden bestämt när anslag skal ske, Sekreteraren icke tilltrott sig att uppträda så. -Isom skiljedomare mellan Utskottet och dess OrdI förande. Hr Valley: Jag vidhåller mitt yrkande, att Utsk. Inu måtte besluta om anslags utfärdande till sam: manträde med förstärkta StatsUtsk. nästkom Mån. Idag och förnyar min anhållan att Hr Grefven oct I Ordföranden behagade derå framställa proposition .hvarjemte jag får fästa uppmärksamheten derå, at V mitt förslag icke hindrat vidtagandet af den åtgär I Hr Professor Thomander yrkat; och får jag följakt. I ligen för min del, äfven instämma i Hr Professorn: berörde yrkande. Hr Helsingius: Det har bifvit yttradt, att Stats Utsk., vare sig förstärkt eller ej, är detsamma R I8t. Utsk. och att följaktligen anslag till det förstärk. mee oa rn ENE KK KC ———— -———motsrskr lette, blef i ordningstältd, och snart syntes der