KÄRLEK OCIT VANSINNE. 7) VERKLIG HÄNDELSKE. Emot slutet af sommaren samma år som S. erhållit löfte om Annas hand, hemkom han: en gång en Lördagsafton från regimentsmötet, utröttad och solbränd, till sin gård, belägen tvenne mil från Exellencens stora egendom, . nöjd att ändtligen få hvila ut under eget tak, Mötet hade i år varat längre än vanligt, i anseende till konungens och tvenne utländska prinsars besök derstädes, och hos hvilka sednare 8. haft daglig uppvaktning. Det hade således varit honom alldeles omöjligt, att mera än en gång kunna skrifva till sin älskade Anna. Sina varmaste känslor vågade han dessutom ej skildra i detta bref, helst han visste, att Anna måste visa Grefvinnan de bref hon erhöll. Ifrån Anna hade han ej bekommit den minsta underrättelse, men i detta afseende var ban lugn. Han viste, alt han ägde Annas kärlek, och huru bevakad hon var af sin omgifning. Han lade sig att sofva, men vare sig af trötlheten eller hans ständiga tankar på sin sköna fästmö, så blef hans sömn icke lugn. Fantastiska, nästan blodiga bilder visade sig under den slummer, hvari tröttheten försatte honom. Emellan hvarje oroligt uppvaknande mötte derföre hans blick med tillfredsställelse den gryning, som började en ny dag, och den nya morgonen stärkte honom i sin föresats, att redan på förmiddagen resa till E., för att råka den person, som var dyrbarast för hans hjerta. Han befalde derföre sin jägare Olof Fyr, att kl. 40 hafva hästarna sadlade för dem båda, för att rida till E. slott. En liten kappsäck, för att vid framkomsten åstadkomma en elegantare toi) Se Aftonbladet N:o 151,