Aftonbladet – 3 juli 1841, sida 4

till äfven för dessa, densamma olagligen ålagda utbeiainingen. Se der sanna förbållandet. KORRESPONDENSARTIKEL : FRÅN LAPPLAND. sterstatens anslag har varit så stort, stt det räckt Äfven Lappmarken har, för att följa med sin tid, hat att förete ett par tragiska händelser. I Båtsjjaus by, Arjeplougs Socken, skulle en dag, under förra: året, bonden Carl Wallström och dess gifta son, Johan, försöka sig i målskjutning, hverföre de anbragt ett papper såsom skottafia å en idadstuga, midt emot hvilken tvert öfver gården skytten befarn sid stående i dörren till en dervarande iada. Fadren företog profskjutningen först, sedan en annan yngre son blifvit till post utställd, för att varna, i fall någon skulle komma i skottlinien. Under yrkande, att Johan nu skulle skjuta, som egde bätire syn, öfverlemnades derefter till denne samma bösta, hvilken, efter en stunds förnyade klickanden, aflossades; men just i detta ögonblick kom en 47:årig a och syster till den skjutande, vid namn Eva, hastigt framspringande, för att ur en vwisthbusbod hemta bröd; ladans väggar skymde henne för den skjutande, skottet gick af och flickan föll, träffad af kulan; hon inbars genast, men lefde blott 8iimmar. — Fit brott, hvars motiver endast af någon slags religiös fanatism kan förklaras, föröfvades någon tid efter denna händelse uti Wilhelmina Socken. Lapp mannen Hans Anderssen, jemte sin hustru och 2 barn, hade någon tid i kåta bott tillsammans cch fiskat tillhopa med en svåger, Lappen Sjul Anundersson, Denne gistnämnde hade varit sjuk 144 dager, men fann sig så återställd, att han for bort med mat till sin hustru och öfriga renskötare å fjället, samt hemkom derifrån en afton till kåtan, der, utem förutnämnde personer, af hvilka Hans Andersson af sjukdom var sängliggande, äfven hans dotter, Megdalena, 2 år gammal, befann sig. Efter hemkomsten klagade Sjul sig illamående, lagade sig dock mat åt, under samtal om renarne, lade sig och insomnade, men vaknade snart, under aliekanda orediga yttranden, samt bad, att de närvarande skulle göra bön för honom, emedan hans bön ej vore hörd, bvarefter ban 2 gånger antydde de innevarande att gå ut, hvilket dock ej af dem, serdeles den sjuke Hans Andersson, kunde straxt verkställas. Depå börjar han att kasta ut 3:e bössor, käril och andra förnödenhetsartiklar, samt fattar sitt barn Magdalena, rifver kläderna af flickan ech kastar henne till dörren, der hon förblef liggande under gråt. Vid Hans Anderssons hustrus förfrågan, hvarför Sjul så gjorde. svarades, aatt Magdalena skulle få komma till himmelriketp. Härpå griper han en kedja, bvaruti Lapparne hänga sin gryta, då de koka mat, och börjar dermed slå sin sjuka svåger, som med svårighet kunde röra sig, men på knä och armbåge likväl makade sig åt dörren; Hans Anderssons hustru försökte att bemäktiga sig kedjan, men derunder fick hon ett slag i hufvudet, hvarefter hon, med sitt ena barn, men i brådskan qvarlemnande det andra, på mannens böner, catt rädda åtminstone sig och barn emedan bans sista stund vore kommen. skyndat til, det bredvid liggande vattendraget. för att utskjuta en båt. Sjul fattade derefter, under eder, teg i Hans, bar honom till vattnet, neddoppade och qver höll honom deri någon stund, samt utkastade honom sedermera i sjön, hvarur likväl Hans, med litet lif, lyckas rädda sig till landet; men nu fattar Sjul Anundsson ett spjut, genomsticker Hanss bröst 2:e gånger och lemnar honom döende på stranden. Derefter återgår Sul Anundsson i kåtan, fattar änyo sitt nakna, vid dörren skrikande barn, och kastar det i elden, som brann. men tager det straxt derifrån, efter egen uppgift, i följd af dess skärande skrik, samt bär det ut och kastar det i sjön. Deri från måste dock barnet straxt biifvit uppdraget, enär det, vid mördarens gripande, anträffades liggande, liflöst. bredvid det andra liket å stranden, och emeden Provincialläkaren Doktor Lindströms obduktionsattest upplyser, att det öfverlefvat båda dessa misshandlingar i ela och vatten, hvaraf endast den förra lemnat spår efter sig. Den mördade Hans var blott 29 är gammal. Mördaren, som förut fört ett oklanderligt lefnadssätt, och ej varit känd såsom stående i något fiendtligt förbållande till sin svåger, bar vid 2:e hållna urtima ting förnekat sig oga någon kännedom om dessa obyggliga våldsgerningar: hans besinning tyckes fullkomligt återkommit, emedan han, under en forsling till länskäktet, uppsjort en fintlig rymningsplan, POSSSeNNN