Aftonbladet – 2 juli 1841, sida 3

Den syntes mig ett himlens lån: 37 Min blåa drägt, Den var väl kommen derifrån Med vårens flägt ? När middagssolen spred sin glans Från molnfri sal, Jag stod bland systrars glada krans Uti min dal. Men natten skum, bar i sin famn En svepningsskrud, Och Sippan bleknad, lik en hamn Står hvitklädd brud. En stilla dal, i snö blir klädd Och sippan gömd, Men under drifvans kalla bädd Blir ingen glömd. En siska satt i granens topp En vårens vän. Hon sjöng om sippans lefnadslopp Och sjunger än. En sång om kärlek, fröjd och vår Med stämma klar, Nu afbröt sig Hedvig och frågade: aHvad rimar mot vår, Alma ?, aSår,) svarade Alma hastigt, men rättade sig snart och ändrade ordet till förgår., aSagdt. Hedvig skref: Om blommans dag, som snart förgår Hur skön den var! Så var Hedvigs kärlekshistoria. Jag åtar mig icke att förklara det eller det, — jag berättar blott. LIA NA. NRA —— LL