Aftonbladet – 2 juli 1841, sida 2

ue RT RRRRRRRTRRE———NTEREE————— Zi va således inrättat sitt lif efter den erfarenhet de vunnit, de leka i den grundaste bugten af tidens ström, och nöja sig att från botten upphämta stenar och grus, och med ett tomt leende säga till sina bröder: det är perlor,, de hafva fallit ifrån, de hafva tappat bort sig sjelfva och målet. Kärlekens sår äro sålunda oftast obotliga. En bedragen kärlek förstör i ungdomen, i sjelfva knoppningens stund, de ädlaste anlag; den upplöser själens asbest, den nederslår (ofta för alltid) templet i menniskans bröst. Vårda derföre din första kärlek! Jag menar icke dermed att man skall envist söka qvarhålla en böjelse äfven sedan man funnit den vara en villfarelse, — vare det långt från mig att yrka en sådan orimlighet; men jag varnar för all ovårdsamhet, först vid en sådan böjelses uppkomst, sedan vid dess utveckling. Kasta den derföre icke tanklöst ifrån dig: De förskingrade, missledda, störda anlagen kunna icke så lätt återtaga sin ursprungliga rigtning, asbesten sammanflyter icke: templet återupprättas icke. Vårda derföre din första kärlek, den är grundstenen för din framtids väl eller ve. VI. aDet är förbi.n Har du sett Ossian, söta Hedvig, frågade Alma sin syster, då de tillsammans en tidig Septembermorgon voro sysselsatte att i det först -beskrifna rummet ordna några blomsterkrukor, som stått ute och vederqvickts af det milda höstregnet. Ossian L. hade nyligen återkommit till A.,icke för alt der qvarstanma, utan endast för att