Aftonbladet – 1 juli 1841, sida 4

också ieke kunna göra anspråk på samma artistiska fulländning, de å andra sidan kunna säljas för ända till en tredjedel billigare pris. Ett häfte af detta Miniatyr-universum, innehållande. tolf små stålgravyrer och en förklarande text, kosta subskribenterna alltså endast 24:sk. bko, ett pris, som säkerligen är i betraktande till arbetets relativa förtjenst det billigaste, som bokhandeln bos oss eger alt uppvisa. De prof-plancher, som åtfölja subskriptionslisterna, äro verkligen ganska vätta, om också inga mästerstycken; för 2 skillingar bko kan man åtminstone omöjligen bättre begära; för få år sedan skulle det ännu ansetts alltför fantastiskt, att ens begära något derför. — Hedan man håller på med kapitlet om nya, till subskription anmälda arbeten, torde det tillåtas, att äfven fästa uppmärksamheten vid ett utländskt sådant, som likväl utan tvifvel skall kunna påräkna talrika läsare också inom Sverge, nemligen ett från brödrariket annonseradt historiskt verk, kalladt Hemmelige Memosirer om det danske Hef under Fredrik den Sjette.n Åtskilliga pikanta utdrag häraf hafva varit synliga i den Norska tidningen sChristiansandsposten; det hela lofvar en intressant blick i det inre af dagens och gårdagens historia i naboriket på andra sidan Sundet. Materialierna äro utan tvifvel ganska rika. Subskription hos A. Bonnier, Bazaren. — Svenska Minerva har nu,så godt hon kunnat, svarat på uppmaningarne, att närmare utreda beskaffenheten af hennes bekantskap med vissa tilltänkta våldsamheter, mot Rikets häri hufvudstaden sednast församlade Ständer. Hon kan cke uppgifva någon sagesman, ej beller förklara, hurviedes hon erhållit förtroende af de farliga anläggningarne, och har derföre ingen arnan utväg än att förklara, att hela saken blott bestålt i vintentioner, som icke gått i fullbordan, och om hvilka alltså en juridisk bevisning icke skulle vara möjlig. Härmed är intet vidare än att Minervas egentlige utgifvare gerna ville komma ifrån hela denna affär, hvilken sannolikt vännen Surre skaffat henne på halsen, och denna hennes cintention må man gerna för oss villfara. Vi kunna dock ej undertrycka den tankan, alt det der de devuerades angelägna tal om intentioner till rabulisterier har mycken likhet med flickans intention, då hon yttrade till gossen: jag ser nog hvad du vill; du vill ta en kyss af mig med våld, samt — di gossen svarade, uwnej, det vill jag intev — tillade: aja, men om du ville, nog kunde du det. — —t— ee — I en korrespondensartikel från Christiania till Leipzigs Allgemeine-Zeitung, får man åtskilliga upplysningar, ang. förhållanden, som stå i sammanhang med de i detta blad redan omnämnda kungliga subskriptionerne till de brandskade i Trondhjem. Det skall nemligen icke varit af konung Ludvig Filip ensam, utan genom en hos Bankieren Dassier i Paris öppnad teckning, som de 30,000 francs blifvit gifna, och konungen lärer endast gifvit 4000 francs. Det hus der han bodde, såsom Prins af Orleans, står ännu oskadadt, och den fordna värdinnan erhöll för några år sedan ett dyrbart ur i present. Konungen i Danmark skall blott hafva skänkt 2000 Rb:D; hvilket endast motsvarar 1000 Rdr Sp. Det var i Trondhjem, som dåvarande Prins Christian Fredrik år 4844 först förklarade sig vilja sluta sig till Norrska folkets sak och träda upp mot Sverige. Då han kort tid derefter blef vald till Norriges Konung, offrade Trondbjems fruntimmer sina guldsmycken och ädelstenar till en krona åt bonom; men denna handling tyckes Christian VIII ej vara mån om, att på officielt sätt omnämna. Med ett ord: af allt detta upplyses, att de förenade rikenas konungahus, i stället att, såsom vi ur en Norsk tidning häromdagen berättade, varit att anse såsom den tredje i ordningen ibland de kungliga gifvarena, är, och förmodligen blifver det, som gifvit mest. Hvad beträffar Minervas försök, att af vår nämnda citation göra ett crimen lese, ämna vi ej mera derpå kasta borrt ett ord till svar. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — Den i bladet förlidne Tisdag omtalade bonden. som förde så mycket oväsen i södra hamnen.